Idag på internationella kvinnodagen tänkte jag passa på att skriva om ett ämne som är lite mer personligt, min ålder.

Min ålder har varit ett samtalsämne sedan jag under gymnasietiden jobbade extra som projektledare i modebranschen. Jag trodde att det skulle bli bättre med åren och ett tag verkade det så, men senaste åren har det blivit värre. Mycket värre.

Framförallt är det när jag möter nya människor i olika sammanhang, på jobbet eller i olika nätverk, som jag får kommentarer om att jag ser 15-20 år yngre ut än vad jag är. ”Åh, vad trevligt. Det är ju positivt” tänker du nu. För det är vad många tycker att jag ska känna. Ja, jag får höra det väldigt ofta. Då brukar jag fråga: ”På vilket sätt det är trevligt att 15-20 år av min arbetslivserfarenhet skalas bort?” För precis så är det. I samma anda som min ålder kommenteras så ifrågasätts också min erfarenhet, min kunskap och kompetens. Förutom alla kommentarer jag har fått genom åren så har jag statistik på det.

Hur uppfattning om ålder påverkar kursomdöme

2012 höll jag utbildningar för arbetssökande om hur man använder Linkedin. En stor andel av deltagarna hade varit på samma företag över tio år och många var ovana att använda sociala medier. Efter varje föreläsning gjordes en utvärdering av min insats. Oftast fick jag genomgående höga betyg, men ibland blev snittbetyget lägre och kommentarerna lite bittra. Ganska snabbt började jag se ett mönster. Det var de gånger jag inte hade tagit upp min ålder under föreläsningen. Deltagarna brukade kommentera att jag inte hade tillräcklig erfarenhet och kunskap om hur det är att söka arbete i deras ålder. Därför tyckte de inte att min föreläsning var relevant för dem. Kommentarerna kom i utvärderingen eller när deltagare kom fram till mig i slutet av föreläsningen. Det var ingen som tog upp frågan under själva föreläsningen. Så jag började med en strategi där jag antingen drog en kort berättelse om min tonårsdotter och hennes vänners aktiviteter på sociala medier, eller berättade om när jag slutade gymnasiet 1995 och skrev ut en bunt med CV som jag delade ut i butiker i Stockholm tills jag fick ett jobb. Tonårsdotter funkade si sådär, det var inte alltid deltagarna hörde. Det var som om de stängde av sitt lyssnande. Däremot fungerade berättelsen om hur jag gick med CV i handen på 90-talet. När de hörde 1995 vaknade många till. De kunde också känna igen sig i berättelsen om att gå runt med CV i handen. Snittbetygen på kursutvärderingen gick upp, trots att övriga innehållet var exakt detsamma.

Anekdoter för att markera ålder

Nu har jag vant mig vid att slänga in någon anekdot eller nämna att min dotter går på gymnasiet, när jag träffar nya personer i arbetslivet. Som när en tidigare chef presenterade mig för en VD på ett annat företag med en kort summering av vad denne hade gjort tidigare och avslutade med att hen hade jobbat på Spray när det startade. ”Men det är väl du för ung för att veta vad det är” – sa VD’n på det andra företaget. Jag funderade en stund på vad jag skulle säga. Tillslut sa jag: ”Jodå, jag var på Framfab Innovation på den tiden”. Min chef skrattade och sa att hen hade räknat: ”1, 2, 3 och där kom svaret… ” Vi skrattade lite tillsammans och visst finns det tillfällen då man kan göra något roligt genom att överraska någon med en oväntad kommentar, men det är inte alltid man hittar något att skratta åt och om jag ska vara ärlig tycker jag inte heller att det ska behövas. När jag träffar nya människor så funderar jag inte på hur gamla de är. Tanken slår mig inte ens.

Källa till kunskap

Den person som lärt mig mest om Google Adwords var en 20-årig VD som hade hållit på sedan hen var 17 år. Några år senare tog jag över Google Adwords-konton från välrenommerade företag och kapade kostnaderna med 30% och ökade intäkterna med 10%. Jag lärde mig otroligt mycket på det knappa året jag arbetade med ett gäng 20-åringar (vi var endast två över 30 på företaget när jag började). Jag har haft enormt stor nytta av kunskaperna jag fick, bland annat banade de väg för mitt nuvarande jobb men också för mitt val att starta eget för några år sedan.

Du kan väl knappast själv tycka att du ser ut som 40?

Jag tror den värsta åldersdiskussionen var med en person som under en lunch avslutade ett långt ifrågasättande av min kunskap och erfarenhet med: ”Du kan väl inte själv tycka att du ser ut som 40?” Jag blev alldeles paff. Vad svarar man på något sådant? Jag ser ju knappast ut som jag gjorde när jag var 21, så visst tycker jag själv att jag med mina gråa hårstrån (som är färgade på bilden nedan), rynkor kring ögonen och några extrakilon som började läggas på när jag passerade 30 år nu ser ut att vara 40.

Jag önskar att folk kunde sluta döma andra människor efter vilken ålder personer ser ut att ha. Att istället vara nyfikna på vilka kunskaper och vilken erfarenhet andra människor kan bidra med, oavsett ålder och utseende.