Etikettarkiv: Refugees Welcome Stockholm

Refugees Welcome Stockholm (RWS) är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som under hösten 2015 hjälpte människor på flykt vid ankomst till Stockholm. Målet var att hjälpa människor som kom till Stockholm och vilka myndigheterna inte klarar att hantera på egen hand. Volontärerna tog emot människor på flykt på Centralstationen och erbjöd mat och dryck, samt transport till tillfälliga boenden. Jag var med under uppstarten av Refugees Welcome Stockholm och ansvarade för teamet som skötte kommunikation och marknadsföring, samt utbildade volontärer i organisationens struktur och värderingar. Efter att antalet människor på flykt som kunde ta sig till Stockholms central minskade fungerar nu även Refugees Welcome Stockholm som en brygga för integration.

Hur svårt kan det vara att projektleda volontärer?

Det borde vara alla projektledares dröm att leda volontärer, och för mig började det också som en dröm. Massor av energi, vilja och kärlek som smittade av sig och gav mig ork och kraft att leda. Kärlek, ja det var verkligen massor av kärlek som genomsyrade förra årets volontärinsatser när en våg av människor på flykt undan krig och förföljelse nådde Stockholms Centralstation i början av september.

Refugees Welcome

På min födelsedag, den 6 september 2015, gick jag till Medborgarplatsen i Stockholm för att delta i en demonstration till stöd för asylsökande. Det var lite ruggigt ute, hösten hade kommit och det regnade alldeles för mycket men Medborgarplatsen fylldes ändå av människor som ville manifestera stöd och solidaritet. Bakom scenen satt en skylt med texten ”Refugees Welcome” och flera i publiken bar plakat med samma text. Det kom att bli starten på en rörelse där ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” spelade en central roll, och så småningom även Refugees Welcome Stockholm.

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central är en Facebook-grupp som startades av Jenny Lind. Ett bord sattes upp på Centralstationen och ett Swish-konto öppnades av två andra tjejer. Frivilliga dök upp för att hjälpa till och arbetet organiserades allteftersom. Frivilliga kom när de kunde och gick när de behövde. Några kom så snart Centralstationen öppnade och gick inte hem förrän den stängde. Det var riktiga eldsjälar som av olika anledningar brann för att hjälpa människor på flykt. Stämningen var god, de flesta trodde att situationen skulle bli bättre inom några dagar eller ett par veckor.

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central

Utmaning att leda volontärer

De första dagarna var alla så upptagna med att få igång arbetet att inte så många funderade över vem som hade mandat att leda och fördela arbetsuppgifter. Så småningom blev det dock tydligt att någon behövde ha en överblick över vad som hände. Att det behövdes projektledare för att leda volontärerna.

Vikten av att veta hur många som fanns på plats när tågen med människor på flykt rullade in. Det var också viktigt att det fanns personer på plats som kunde möta upp människor på flykt vid perrongerna, tolka på olika språk, göra i ordning smörgåsar och dela ut mat. Det var också viktigt att det fanns personer som kunde ta hand om mat och dricka som donerades, hålla kontakt med Jernhusen (som äger Centralstationen), andra frivilligorganisationer, polismyndigheten och andra myndigheter.

Vem har mandat att bestämma över volontärer?

En av frågorna som dök upp var vem som hade mandat att fatta beslut samt leda och fördela volontärernas arbetsuppgifter. Det vanligaste är att organisationer uppstår genom att en grupp personer går ihop och bestämmer syfte, mål och organisationsstruktur innan medlemmar rekryteras till organisationen. I vårt fall så var det svårt att få överblick över hur många som ville vara med i organisationen som höll på att startas. Alla som var aktiva på Stockholms Central var inte intresserade av att gå med i en nybildad organisation. Vissa var redan med i olika organisationer medan andra ville vara självständiga.

Det var svårt att veta vilka som ville vara med samt att få ut information till blivande medlemmar. Frivilliga kom och gick fortfarande när det passade dem själva. De mest engagerade volontärerna jobbade i skift för att täcka in dygnets alla timmar. När de inte jobbade på Centralen var de antingen på ordinarie arbete, i skolan eller låg hemma och sov. Många försakade all fritid för att hjälpa till på Centralstationen. Det fanns inga strukturer eller allmänt vedertagna rutiner, vilket gjorde det svårt att skola in nya volontärer som ville ha handledning för att komma igång.

I ett sådant läge är det svårt att fatta majoritetsbeslut om hur arbetsfördelning och ledning ska fungera. För att veta om majoriteten är för olika förslag måste man först veta hur många som har beslutanderätt, så att man vet om det är mer än hälften (vid enkel majoritet) som är för eller emot. Det andra är att man måste kunna samla alla för att rösta, eller ha möjlighet att distribuera formulär att fylla i. Vi hade varken översikt över hur många volontärer som var aktiva på Centralstationen eller möjlighet att genomföra röstning av förslag.

När man tänker tillbaka är det faktiskt otroligt hur mycket vi fick gjort, att vi tog hand om hundratals människor på flykt varje dag. Människor som behövde hjälp av tolkar för att köpa biljetter, få i sig något att äta, få någonstans att sova eller för att få hjälp att ta sig till sjukhus.

Stormöte på Espresso House

Lösningen för att kunna få till en struktur blev ett stormöte på Espresso House. De volontärer som var mest aktiva bestämde sig för att ha ett möte på Espresso House, eftersom det låg nära till Centralstationen. På så sätt kunde volontärer finnas tillgängliga för de som var kvar på Centralstationen och snabbt vara på plats om något behövde lösas. Under mötet sattes ramarna för en framtida organisation (ett litet embryo, men ingen färdig organisationsstruktur) och ramar för samarbete med andra aktörer på Centralstationen och på transitboenden för människor på flykt.

Mötet på Espresso House var viktigt för att få fram ledare med mandat att fatta beslut. Självklart löstes inte allt under en knapp timmes möte, men det var den första möjligheten att sitta ner tillsammans.

Obetalt arbete

Att arbeta i en ideell organisation innebär oftast att arbeta utan betalning. På Centralstationen arbetade många som av olika anledningar hade mycket fritid att avsätta. Många hade heltidsjobb men en del var arbetslösa, andra var studenter, deltidsanställda eller egenföretagare med möjlighet att planera sin egen tid. Den som planerar arbetet har då att förhålla sig till att teamets medlemmar ibland måste prioritera avlönat arbete framför det ideella arbetet. Det svåraste för den som leder volontärer är säkerställa att det alltid finns ett fungerande team på plats.

Komma i tid

En del anser inte att tidspassning är lika viktig vid ideellt arbete som när det gäller betalt arbete. Det ställer så klart till det en del för den som leder ett team. Det blir svårt att ha gemensamma samlingar när folk droppar in lite som de vill. Informationsflödet flyter inte på så bra, och en del gruppmedlemmar kan känna att de inte får tillräckligt med information för att kunna utföra sina uppgifter. Andra känner stress över att behöva hoppa in och täcka in för de som kommer sent, eller som inte dyker upp alls.

Ställa krav

Det är svårt att ställa krav på den som inte får betalt. Rättigheter och skyldigheter är inte lika tydliga i en ideell verksamhet som i en kommersiell verksamhet. Istället förväntas volontärer ställa upp för att de brinner för organisationens mål och syfte. Ledarna måste ha förmåga att entusiasmera teamet och visa på hur alla tillsammans kan bidra till att uppnå organisationens mål. Arbetet måste kännas roligt och meningsfullt, även när det är tuffa tider.

Refugees Welcome Stockholm - gruppbild utanför Centralstationen med rosa västar och tomtemössor för att önska god jul

För volontärerna på Stockholms Central var det viktigt att kunna göra roliga saker tillsammans. De dansade ofta, småpratade och hade kul tillsammans. Det var otroligt viktigt att ha de stunderna för att orka med det stundvis tuffa arbetet med att tolka människor på flykts berättelser för jurister, socialtjänst eller andra som fanns där för att hjälpa.

Hur svårt kan det vara att leda volontärer?

Det är inte alla organisationer som växer fram under lika kaosliknande situationer som Refugees Welcome Stockholm gjorde. Jag tror dock att många känner igen sig i utmaningarna när det gäller att få ihop scheman, få mandat för olika beslut och svårigheterna med att ställa krav när det gäller frivilliga insatser. Trots alla svårigheter vi mötte med en organisation i kraftig tillväxt, utan egen lokal att samlas i och med flera olika yttre händelser som försvårade arbetet så gjorde vi skillnad för tusentals människor. Det var inte alla som höll ut lika länge som Refugees Welcome Stockholm. När andra dukade under så stod volontärerna på Stockholms Central kvar i regn och snö, dag och natt.

Hur leder man volontärer?

Hur lyckades vi hålla ut när så många andra organisationer inte klarade det?

Det finns så klart många förklaringar. Några av dem känner jag är att vi lät de informella ledarna bli naturliga ledare, vi hade många självgående volontärer vilka fungerade som projektledare trots att de varken hade eller ville ha någon formell projektledarroll och vi öste kärlek över varandra samt visade omsorg om varandra i högre grad än vad jag kunde se att andra organisationers volontärer gjorde.

Naturliga ledare

I en frivillig organisation är det viktigt att lyfta fram naturliga ledare. Volontärer måste känna förtroende för och lojalitet med sina ledare. Det som håller eldsjälar igång är känslan av att göra skillnad, att vara del i ett större sammanhang där alla krafter behövs.

Självgående volontärer – projektledare

Förutom naturliga ledare behövs många självgående volontärer. Om alla vill ha introduktionsmaterial och bli omhändertagna av en handledare som kan coacha så stannar hela verksamheten upp. Det finns inte utrymme för det i frivilligorganisationer där resurserna ofta är små. Jag såg många volontärer på Stockholms Central som tog tag i saker när det behövdes, som högg i och löste problem utan att invänta direktiv från någon.

Kärlek och omsorg om varandra

Det behövs också mycket kärlek när målen känns ouppnåeliga, när livet känns tungt så gav vi varandra en kram och skickade pepp och uppskattning till varandra i all kommunikation. Många kämpade i regn och rusk för att de upplevde så otroligt mycket kärlek från andra volontärer.

Omsorg om varandra är också viktigt. Att se när någon behöver hjälp eller stöd, att ta hand om de nya som kommer. Självklart är det lättare när det finns dokument att luta sig mot och när stressen inte är allt för hög. Därför jobbade vi så mycket som möjligt med att ta fram riktlinjer för volontärer, så att de skulle kunna ha lättare att introducera nya volontärer på ett snabbt och smidigt sätt.

refugees welcome stockholm utanför Centralen, volontärer har möte och media filmar

Det är inte alltid lätt att leda volontärer, men det ger otroligt mycket glädje att jobba tillsammans med andra volontärer. Därför fortsätter jag att engagera mig ideellt, även om jag tagit en väldigt lång paus från Refugees Welcome Stockholm. En dag kanske jag kommer tillbaka till Refugees Welcome Stockholm, för trots svårigheterna vi gick igenom har jag aldrig upplevt så mycket kärlek och omsorg som under min tid i Refugees Welcome Stockholm! <3 <3 <3

Anställ en volontär med multikulturell kompetens!

Under min tid i Refugees Welcome Stockholm (RWS) märkte jag att väldigt många volontärer i nybildade organisationer är otroligt drivna, företagsamma och varmhjärtade. Jag tyckte mig också se det i andra organisationer, både redan etablerade och de som etablerades under september till december 2015 när Malmö, Göteborg, Stockholm och många andra städer där volontärer tog emot tusentals människor på flykt.

Ge ungdomar en chans, anställ en volontär!

Kontakter betyder otroligt mycket för möjligheten att få jobb. Potentiella arbetsgivare vill ha referenser från tidigare arbetsplatser, men hur tar man första steget in på arbetsmarknaden?

Info-möte med volontärer på kvällen - ungdomar med rosa västar står i ring och filmas av TV-team
Informationsmöte med volontärer, filmas av den turkiska kanalen TRT.

I mitt arbete som kommunikationsansvarig på RWS mötte jag otroligt många ungdomar som hade svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. I en tid där yrkesroller är allt mer svårdefinierade kan det vara svårt att hitta rätt på jobb. Särskilt svårt är det om ens föräldrar har haft traditionella yrken och inte har ett kontaktnät inom den nya tjänstesektorn. Driftiga, språkkunniga ungdomar som är vana att navigera mellan olika kulturer borde vara alla arbetsgivares dröm. Ungdomar som är beredda att stå ute i kylan för att möta människor på flykt, hjälpa barn och vuxna att hitta rätt i ett nytt samhälle.

Tusentals volontärer som vill hjälpa

Som kommunikationsansvarig på RWS tog jag emot tusentals ansökningar från människor som ville bli volontärer. Vi hade över 2000 på volontärlistan inom bara några veckor. Då hade vi inte ens skrivit upp alla som kom de första tre veckorna som var mest intensiva. Från början var RWS ett initiativ med frivilliga som hjälpte till på Stockholms Central. Vi kommunicerade via gruppen ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central”. Där lade också olika etablerade organisationer upp information, kommunicerade och samarbetade. Gruppen hade över 16000 medlemmar. Flera tusen hjälpte till på något sätt på Stockholms Centralstation, med transporter, på boenden runtom i Stockholms län eller genom att ta emot människor på flykt i sina hem.

En av svårigheterna var att nå ut med aktuell information och lägesrapporter till alla villiga volontärer. Vi byggde upp en grupp som skulle ansvara för schemaläggning och kontakta volontärer. Gruppen ringde runt till volontärer på listan. Det visade sig att många hade svårt att komma de tider då behovet var störst, andra ville inte stå utomhus på Centralstationen utan ville vara på boenden (helst nära deras hem) och flera ville ha en introduktion innan de kände sig trygga att hjälpa till.

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central

RWS drevs helt ideellt och det fanns inte resurser att hålla en strukturerad introduktion för nya volontärer. Särskilt svårt var det de första veckorna då all tid gick åt till att släcka bränder. Så småningom tog vi fram utbildningsmaterial, som vi baserade på rekommendationer från polismyndigheten men också från information från volontärorganisationer. I samarbete med SJ fick organisationen under en period dagliga uppskattning på hur många människor på flykt som beräknades komma till Stockholm. Vi samarbetade också med andra volontärsorganisationer i bland annat Malmö och Göteborg för att förbättra uppskattningarna.

Vi hade dock inga möjligheter att göra veckoprognoser utan varje prognos gällde för dagen, ibland för de närmaste timmarna. I ett sådant läge är det svårt att ha framförhållning i schemaläggningen av volontärer. En del frivilliga blev irriterade när de kom och vi inte hade några uppgifter för dem, de tappade tålamodet och ville inte längre hjälpa till. Andra tog det för vad det var och återkom med glatt humör en annan dag då vi behövde deras hjälp.

Förmåga att identifiera behov och sätta igång aktiviteter

För att fungera i ett medborgarinitiativ som ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” eller i en nybildad frivilligorganisation som ”Refugees Welcome Stockholm”, ”Vi gör vad vi kan”, ”Jurister på Stockholms Central” eller ”Ensamkommandes förbund” måste man vara driven, ha förmåga att identifiera behov och förmåga att sätta igång aktiviteter själv eller delegera till andra. När vi först kom till Centralstationen i Stockholm trodde vi att vår hjälp skulle behövas några dagar, kanske någon vecka. Vi trodde att Stockholms stad och etablerade organisationer skulle ta vid när den första chocken hade lagt sig.

Det visade sig dock att Stockholms stad hade oerhört långa beslutsprocesser och de etablerade organisationerna många gånger hade klara och tydliga riktlinjer för sitt arbete. Dessa riktlinjer täckte inte in de behov som uppstod när tusentals människor på flykt behövde hjälp i form av mat, sovplats, transport, juridisk rådgivning, sjukvård och annat som människor som flytt är i behov av. Efter ungefär två veckor hölls ett råd där volontärer som ansvarat för olika områden samlades och diskuterade framtiden. Alla som kom var rekommenderade av någon annan för att den personen hade visat framfötterna och tagit tag i sådant som behövde lösas. Vi beslutade att bilda en ny organisation under namnet Refugees Welcome Stockholm.

Medborgarinitiativet RWS byggde på en entreprenörsanda, men också på väldigt mycket empati och förmåga att känna med människor på flykt. I mina samtal med ungdomarna sa flera av dem att de ville återgälda den hjälp deras föräldrar fått när de kommit till Sverige. Ungdomarna sa också att de med sina erfarenheter kände att de kunde bidra till ett ännu bättre mottagande.

Många volontärer har interkulturell kompetens

Interkulturell erfarenhet är otroligt viktigt i en internationell värld. Världen krymper, avstånden blir allt kortare. Idag handlar vi inte längre bara av handlaren i vår hemstad, eller från inhemska postorderkataloger. Ett par klick bort kan vi handla från onlinebutiker med bas i USA, Kina och många andra länder. Samtidigt expanderar svenska företag utanför landets gränser för att nå en större marknad än den förhållandevis lilla svenska marknaden. Trots det finns kulturella skillnader och lokala anpassningar behöver göras för att i ännu högre grad tilltala målgrupper runtom i världen. Här har ungdomar med rötter i andra länder ovärderlig kunskap och kompetens. Att växa upp med en eller två föräldrar från ett annat land ger insikt i att problem kan lösas på olika sätt. De här ungdomarna har förmåga att ”tänka utanför boxen” eftersom de har vuxit upp med flera olika boxar, många sätt att lösa problem.

Refugees Welcome Stockholm - gruppbild utanför Centralstationen med rosa västar och tomtemössor för att önska god jul

Jag önskar att vi hade haft resurser att bygga upp en struktur för att hantera intyg till alla de fantastiska ungdomar som ställde upp i ur och skur, alla tider på dygnet. Om du stöter på någon av dem, fråga vad de har gjort. Ställ många frågor tills de öppnar upp sig för de har själva svårt att formulera saker som projektledning, schemaläggning, introducera och utbilda. Många av ungdomarna förstår inte själva vilken tillgång de är. Så jag hoppas att du som läser det här gör det och att du anställer någon av dem. För den som vinner i längden är du, din arbetsgrupp och ditt företag.

En gräsrotsrörelse blir till – en berättelse om Refugees Welcome Stockholm

Mitt Europa bygger inte murar

Maryem Nasri med hatt och paraply i regnet, tidigare Kommunikations- och marknadschef på Refugees Welcome StockholmPå min födelsedag, den 6 september 2015, gick jag till Medborgarplatsen i Stockholm för att delta i en demonstration till stöd för människor på flykt undan krig och förföljelse. Det var lite ruggigt ute, hösten hade kommit och det regnade alldeles för mycket men Medborgarplatsen fylldes ändå av människor som ville manifestera stöd och solidaritet. Där var många talare, en av dem statsministern vars ord ”Mitt Europa bygger inte murar” lät hoppfullt. Ett annorlunda sätt att fira sin födelsedag!

 

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms central

Två dagar senare fick jag höra att det skulle komma massor av människor på flykt till Centralstationen i Stockholm och att det behövdes volontärer. Jag gick dit för att se vad jag kunde hjälpa till med, men kunde inte riktigt hitta en plats där jag behövdes. På Centralstationen var det fullt av volontärer som sprang korsan och tvärsan, mängder av människor kom och lämnade mat och mitt i allt kaos skulle trötta och rädda människor tas emot. Jag stannade ett par timmar, mer klarade jag inte just då men jag kom tillbaka och så småningom hittade jag ett sätt som jag kunde hjälpa till på. I Facebook-gruppen ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” fanns ett antal diskussionstrådar och jag började gå in där och svara på frågor. Gruppen startades av Jenny Lind och hade ett stort antal administratörer som modererade diskussioner samt såg till att informationen som publicerades av volontärerna var aktuell och korrekt. Många av volontärerna på Centralstationen som jag pratade med visste dock inte hur de skulle uppdatera i Facebook-gruppen, eller så hann de helt enkelt inte för att det var så mycket att göra på Centralstationen. Det kom hundratals människor varje dag som behövde hjälp och stöd, så för många av volontärerna på Centralen var prioriteringen självklar. Samtidigt var det viktigt att kommunikationen med omvärlden fungerade och att viljan att hjälpa togs tillvara.

En organisation tar form

Efter ungefär två veckor kallades aktiva volontärer som tagit ansvar för olika områden till ett möte. Ett par volontärer ur gruppen ”icke-organiserade” hade haft möte med organisationerna som också fanns på plats på Centralstationen. Under det mötet hade olika ansvarsområden fördelats mellan organisationer och de ”icke-organiserade”. Nu var det dags att börja planera bildandet av en organisation. Fortfarande kom hundratals nödställda varje dag, så det var svårt att hitta en tid och plats då de ansvariga kunde samlas men vi hittade några bord på EspressoHouse intill Centralen där vi kunde presentera oss för varandra och berätta om hur vi kunde bidra till den framtida organisationen. På Centralen hade det bildats olika ”stationer”, det fanns ett mattält och en samlingsplats för volontärer som kunde tolka eller möta människor på flykt vid spåren samt en plats där en transportkoordinator stod och hjälpte människor på flykt att komma till ett tillfälligt boende. Ett flertal olika organisationer hade öppnat upp tillfälliga boenden i egna lokaler eller lånade lokaler. Bland annat öppnade ett studieförbund upp flera våningsplan med klassrum som blev till sovsalar och i entrén serverades frukost, Stockholms moské vid Medborgarplatsen tog emot hundratals människor på flykt, IOGT-NTO öppnade upp Hangaren i Skarpnäck och på Kulturhuset Cyklopen i Högdalen öppnades också dörrarna för människor på flykt (jag har valt att endast nämna de som det skrivits om offentligt, men det fanns otroligt många fler organisationer som öppnade sina dörrar för människor på flykt). Eftersom det fanns så många väl fungerande boenden i Stockholm bestämdes på mötet att volontärerna på Stockholms Central skulle fokusera på verksamheten på Centralstationen och ett väl fungerande samarbete med de olika boendena. På mötet diskuterades vad som hade fungerat, och vad som inte hade fungerat. De som träffades på EspressoHouse var alla volontärer som på olika sätt tagit ansvar och styrt upp olika saker, men i en kaotisk miljö med där främlingar är satta att samarbeta under press och stress uppstår självklart en del slitningar. Utmaningen blev att välja ut ansvariga som var bra på att samarbeta och att få med sig volontärer. När alla hade berättat vad de hade gjort de första veckorna på Centralen (eller i mitt fall på sociala medier) och vad de skulle kunna bidra med i framtiden tillsattes roller och så bildades arbetsgrupper. Vi som ingick i kommunikationsgruppen stämde möte för att lära känna varandra och komma igång med arbetet.

Högkvarter på Nobelberget

Efter ytterligare två veckor hade antalet människor på flykt ökat dramatiskt, en kväll anlände 800 människor på flykt till Centralstationen i Stockholm under tre timmar. Trycket på existerande boenden var så otroligt högt att de omöjligt kunde ta emot alla. Volontärerna på Centralstationen tog fram instrument, satte på musik och dansade tillsammans med de anländande flyktingarna för att de skulle hålla sig varma hela natten. Några dagar senare öppnade Jakob Grandin och hans medarbetare upp nattklubben Nobelberget så att klubben kunde användas som ett tillfälligt boende med 400 bäddar där kvinnor, män och barn fick en fristad. Nu fick också volontärerna på Stockholms Central ett kontor där man kunde arbeta i lugn och ro med planering och struktur. Lukas Sköld, som utsetts till ordförande för den nya organisationen som kom att kallas Refugees Welcome Stockholm (efter omröstning på EspressoHouse-mötet), tagit fram ett organisationsschema som byggde på diskussionerna under EspressoHouse-mötet. Tina Morad och Najma Mohammed blev verkställare som skulle turas om att svara på frågor i media, få sponsring från näringslivet, bygga relationer med andra organisationer och politiker samt leda volontärerna i deras arbete. Samtidigt började slitningar mellan de som hade möjlighet att arbeta i lugn och ro på kontoret på Nobelberget och volontärerna som arbetade dygnet runt på Centralstationen med att ta emot människor på flykt. Många gånger stod volontärerna utanför Centralstationen i timmar, då det inte fanns möjlighet för så många att vara inne på stationen. Hösten hade kommit och det var kallt att stå ute länge, många var trötta och slitna men drevs av en känsla att allt skulle rasa samman om de inte fanns på plats.

Sverige blev en del av det Europa som byggde murar

Nobelberget hölls öppet i två veckor, därefter lämnades ansvaret över till Stockholms stad och Stadsmissionen som nu hade lyckats skaka fram en lokal. Därefter dröjde det inte länge innan Regeringen meddelade att de skulle skärpa gränskontrollerna samt strama åt möjligheterna till att få asyl i Sverige. Luften gick ur många volontärer och det blev allt svårare att hålla samman gruppen. En utmaning jag kommer att skriva mer om!