Tidigt i min karriär hade jag två jobberbjudanden som låg på bordet samtidigt. Det ena var en bank och det andra var ett bemanningsföretag. Banken var liten, ett entreprenörsdrivet företag på frammarch. Lönen på banken skulle ligga något högre än hos bemanningsföretaget.

Karriärval

Båda ville satsa på att internutbilda mig. Det som avgjorde mitt val var att jag hade sökt till högskolan. Om jag kom in så skulle jag inte kunna jobba heltid på banken, och de ville ha ett långsiktigt åtagande. Bemanningsföretaget var villiga att satsa på mig även om jag började studera.

Jag valde Olsten Personalkraft, som bemmaningsföretaget hette. Där fick jag internutbildning i hur man använder olika telefonväxlar och serviceskola för receptionister. De hade också ett utbildningscenter där anställda kunde lära sig Microsoft Office och Adobe-program. Olsten Personalkraft köptes efter några år upp av Adecco. Jag blev kvar drygt sju år på Olsten Personalkraft/Adecco, men ett år efter examen gick jag vidare till Plockmatic.

Positiv känsla av banken

Den positiva känslan från rekryteringsprocessen satt kvar och ytterligare några år efter avslutad examen såg jag min möjlighet att få jobba på banken. De sökte personal till marknadsavdelningen. Nu skulle de digitaliseras och jag hade jobbat med digital kommunikation. Jag hade också lärt mig Adwords och lite SEO (det här var innan jag jobbade på Carnaby). Jag sökte och blev kallad till intervju.

Blivande chefen inledde intervjun

Det var den blivande chefen som höll i intervjun. Hon hade tidigare jobbat på en av storbankerna. På den här banken hade hon varit marknadschef tre månader och hade nu fått i uppgift att bygga upp marknadsavdelningen. Hon började med att berätta om sin bakgrund och att det här var ett entreprenörsdrivet företag. Sen sa hon att jag måste förstå att det inte är som att jobba på ett storföretag. Jag frågade mig själv om hon hade sett mitt CV. Det enda ”storföretaget” på mitt CV var Adecco och där hade jag ju hoppat runt. De storföretag jag hade jobbat på som Ericsson, Statoil och Scania stod inte utskrivna eftersom de var del av uppdrag jag hade på Adecco. Däremot stod entreprenörsdrivna företag på mitt CV: Plockmatic, E-space och Constant. Som flest hade jag haft ca 30 kollegor på Plockmatic, där hade grundaren precis gått i pension men de två övriga hade drivits av grundarna.

Jag sa att jag har jobbat på entreprenörsdrivna företag tidigare, och att jag förstår att ”man får hugga in där det behövs”. Hon verkade inte lyssna. Hon satt med mitt CV och intervjufrågorna framför sig.

Berätta lite om dig själv

Jag hade läst annonsen nogrannt och där stod det om vikten att öka synligheten online. Jag hade gjort en sökordsanalys och sett att de inte fångade upp sökord som folk använde i sitt sökande efter deras tjänster. Jag hade också analyserat deras webbplats och hittat flera saker som var riktigt dåliga, men det sa jag så klart inte. Istället berättade jag om mina erfarenheter av att jobba med onlinekommunikation och onlinemarknadsföring och hur det skulle hjälpa banken att nå sina mål. Hon antecknade flitigt och ställde följdfrågor.

Vad skulle andra säga om dig

Vad hon var mest intresserad av var vad andra skulle säga om mig. På riktigt. Jag menar inte, frågor som ”nämn tre saker dina kollegor skulle säga”. Nej, hon ville ha tio saker som mina kollegor skulle säga om mig!

Jag gav henne tio saker mina kollegor skulle säga om mig. Därefter ville hon ha tio saker min chef skulle säga om mig. Jag försökte variera lite så det inte blev exakt samma som mina kollegor. Då ville hon veta tio saker mina vänner skulle säga om mig. Jag gjorde mitt bästa och sa tio saker mina vänner troligen skulle säga om mig. Jag kände att jag hade tömt ut det mesta man kan säga om mig.

Har du några syskon?

Då frågade hon om jag har några syskon. Ja, en syster svarade jag. Kan du nämna tio saker din syster skulle säga om dig? Jag började rabbla igen. När jag var klar ville hon att jag skulle säga tio saker som jag själv skulle säga om mig. Det skulle vara nya saker, inte upprepningar av vad andra skulle säga om mig. Det blir nog svårt sa jag. Jag kan tyvärr inte komma på något mer.

Avrundning av intervjun

Jag frågade om hon kände att hon hade fått svar och om det var något mer hon ville veta om min erfarenhet. Hon tittade i sina anteckningar och så sa hon: ”du har pratat mycket om den externa webben, men vad vi behöver är någon som kan internkommunikation och det har ju du ingen erfarenhet av”. Jag blev helt paff! Ingenstans i annonsen hade det framgått att de sökte någon med erfarenhet av internkommunikation. Jag svarade att jag inte hade tagit upp det, eftersom det inte stod i annonsen men att jag hade erfarenhet av att jobba med internkommunikation. Ja, men det sa du inte svarade hon. Sedan var tiden ute och intervjun var slut.

Dålig känsla i magen

Jag gick hem med en dålig känsla i magen. Funderade över varför hon lagt upp intervjun som hon gjort. Om det var av okunnighet om hur man rekryterar, hon var ju trots allt marknadschef och inte professionell rekryterare. Eller om det var för att hon hade bestämt sig att hon inte ville ha mig. Kunde det bero på mitt namn? Hon hade ju inlett intervjun med att förklara att jag måste förstå att entreprenörsdrivna företag inte fungerar som större organisationer. Redan där hade hon ju ignorerat mitt CV.

Ville jag jobba med henne?

Jag kontaktade en tidigare chef och frågade vad jag skulle göra. Han förstod att jag som ensamstående mamma ville ha jobb, att det var svårt på arbetsmarknaden just då. Han sa också att om intervjun gick till på det sättet så skulle det bli omöjligt att jobba med henne. Det var ju trots allt hon som var den blivande chefen. Han hade helt rätt. Även om jag mot alla odds skulle få jobbet så skulle det bli omöjligt att jobba med henne. Jag skrev ett mail till henne och tackade för intervjun, men meddelade också att jag fortsatt inte ville vara med i rekryteringsprocessen.

Ska du rekrytera personal?

Forbes har sammanställt en lista på tio saker som arbetsgivare inte bör göra mot jobbkandidater. Ja, tio saker 🙂

Vad gjorde jag istället?

Du undrar säkert vad jag gjorde efteråt. Jag hade ju varit på några entreprenörsdrivna företag. Två av dem hade dragit ner på personal, ett hade lagt ner. Jag tänkte, kan de våga ta chansen så kan jag! Det kan ju inte värre att starta eget än att vänta på en neddragning eller en nedläggning som man inte kan förutse. Som anställd har man inte samma insyn i företagets ekonomi och likviditet som ägare och ledning. Jag tänkte att det därför var bättre att sätta mig själv i förarsätet och starta eget.

 Mitt första uppdrag som egenföretagare

Mitt första uppdrag som egenföretagare fick jag som underkonsult till Manpower. Uppdraget var hos två företag, som satt i samma lokaler och delade personal. Det var finansbolaget Finans AB Marginalen och Bank2, som båda drevs av entreprenören Ewa Glennow. Strax efter att jag hade börjat gick köpet av Citibanks svenska konsumentverksamhet igen. De tre verksamheterna slogs ihop och bildade Marginalen Bank. Jag jobbade med all kommunikation till privatkund online, en del offlinekommunikation samt marknadsföring mot privatkunder. Dessutom delade jag tillsammans med Lisa Hellrup, marknadsansvarig företagskund, på ansvaret för internkommunikationen.