Rekrytering-arkiv | Maryem Nasri

Häromdagen pratade jag med en kompis om min förkärlek till interimsuppdrag och fick då frågan vad interim betyder. Det är så lätt att hamna i branschjargong och tro att alla andra hänger med, men allt som oftast är begreppen bara kända av ett fåtal. Så jag tänkte blogga lite om vad interimsuppdrag betyder, och hur jag fick mina första interimsuppdrag.

Interimsuppdrag är tillfälliga uppdrag, oftast utförda av konsulter. Vanligtvis används termen interim istället för vikariat när det inte finns någon ordinarie person som innehar rollen. Det kan vara en ny tjänst som ska utformas, eller så kan det vara en roll som blivit vakant när någon slutat. Då kan det vara aktuellt att ta in en konsult för att interimsuppdrag.

Hur jag började med interimsuppdrag

Mitt första interimsuppdrag hade jag redan 1999 som bemanningskonsult på Olsten Personalkraft. 1999 var bemanningsföretag fortfarande en relativt ny företeelse i Sverige, de blev inte tillåtna förrän 1993 då arbetsförmedlingens monopol på att förmedla tjänster togs bort. Jag hade läst på komvux några år för att förbereda mig på universitetsstudier, men var osäker på om jag skulle komma in på programmet jag hade sökt till.

Jag sökte jobb på Forex och på Olsten Personalkraft, och fick båda jobben. Jobbet på Forex kändes tryggare än det på Olsten Personalkraft, men jag skulle behöva jobba kvällar och helger vilket var svårt eftersom jag hade en liten dotter. Dessutom skulle jag inte kunna acceptera en eventuell plats på högskolan om jag tog jobbet på Forex. Jag hade länge velat läsa Språk, kultur och marknad på Södertörns högskola men visste ännu inte om jag hade kommit in eller inte. På Olsten Personalkraft var de beredda att frysa min provanställning om jag kom in på högskolan, så att jag kunde jobba in den under loven. Dessutom ville de ge mig internutbildning i olika datorprogram och växeltelefoni. Så även om bemanningsföretag hade rykte om sig att erbjuda osäkra anställningar kändes Olsten Personalkraft som ett tryggare alternativ för min framtid.

Snabba puckar med interimsuppdrag

Tiden på Olsten Personalkraft var fantastisk för mig som ung och ny i affärslivet. Jag hade några års erfarenhet av jobb inom modebranschen och så hade jag jobbat åtta månader på Trygg Hansa med administrativa uppgifter. Med min mammas hjälp hade jag lärt mig Microsoft Word, för vi hade inte datorer med Microsoft-programmen när jag gick i skolan. Hos Olsten Personalkraft fanns ett kunskapscentrum där bemanningskonsulter kunde lära sig olika program via interaktiva utbildningar. Det kändes supermodernt och lyxigt att kunna gå till kontoret och lära sig olika program mellan bemanningsuppdragen.

Tillgången till de interaktiva utbildningarna gjorde att jag kände mig högt värderad av Olsten Personalkraft och jag kände mig lojal till företaget. Därför hade jag svårt att förstå människor som tyckte synd om bemanningskonsulter. Jag fick ofta frågan när jag var ute på uppdrag om jag inte hellre ville ha ett fast jobb. Bemanningskonsulter sågs som hoppjerkor som inte kunde få riktiga jobb. Den synen finns till viss del kvar i samhället, men efter att många storföretag har sagt upp personal och sedan tagit in dem som konsulter för deras specialistkunskaper så tror jag synen på konsulter börjar förändras. Inom digital marknadsföring är det vanligt att hoppa mellan företag, att ibland vara på kundsidan och ibland på byråsidan för att sedan driva eget ett tag. Jag gillar att hoppa, för då lär jag mig nytt hela tiden. När jag är på ett jobb går jag in helhjärtat och lär mig så mycket jag kan, för jag älskar att lära mig nya saker.

För mig var tjänsten som bemanningskonsult en möjlighet att lära mig olika datorsystem för varje kund hade ett nytt system. Oftast hade jag bara ett par dagars upplärning, ibland bara några timmar. Sedan förväntades jag vara inne i rollen och kunna sköta ruljangsen under semesterveckor, eller i väntan på att en ordinarie person kom på plats. Som bemanningskonsult lärde jag mig att ställa många frågor, anteckna mycket och snabbt sätta mig in i olika strukturer, rutiner och system.

Skillnaderna mellan system är inte så stora

Det som är mest slående när man hoppar mellan företag som jag gjorde under åren som bemanningskonsult är hur små skillnader det egentligen är mellan olika system. Många gånger har rekryterare sagt att det krävs tre- till femårs erfarenhet av olika system, och att det inte räcker med att ha jobbat med liknande system. En gång lärde jag mig ett sådant system på fyra timmar. Visst fanns det nya funktioner som jag lärde mig allteftersom, men det behövdes absolut inte tre- till femårs erfarenhet för att jobba i systemet på ett effektivt och kreativt sätt. Som bemanningskonsult hade jag en bemanningschef som visste vilken kapacitet jag hade och som bokade mig på uppdrag där jag lärde mig nya system. Jag har efter några timmars upplärning blivit ”super user” som haft i uppgift att lära andra på företaget hur ett system fungerar. Sådant är svårt att få fram i ett CV eller på en jobbintervju om inte rekryteraren och det rekryterande företaget har förståelse för att alla människor har olika inlärningskurvor. Därför är jag tacksam att jag hade möjlighet att jobba som bemanningskonsult och få prova på olika system, men också olika sorters företag och olika branscher.

Det var spännande att en dag vara Office Manager på Framfab Innovation för att några veckor senare sitta som marknadskoordinator på Goldman Sachs, eller hoppa in som inköpsassistent på Statoil.

Interimsuppdrag ger kunskap om kulturella skillnader

Jag lärde mig mycket om olika branscher, och olika företagsstrukturer. Mycket av den kunskapen hade jag användning av i mina studier i företagsekonomi, men också när vi läste etnologi och pratade om kulturella skillnader.

Ofta efterfrågas branschkunskap på vanliga arbetsintervjuer, men att ha jobbat hos en konkurrent är inte alltid den bästa förutsättningen för att lyckas i jobbet. Företag i samma bransch bygger upp olika företagskulturer för att stå ut i mängden. Den som är van att jobba i ett stort företag med avancerade systemstöd och etablerade rutiner kan ha svårt att hoppa in på ett snabbväxande företag som använder sig av ett lapptäcke av gratis molntjänster för att driva verksamheten. De kulturella skillnaderna mellan företag inom samma bransch kan ibland vara större än kulturella skillnader mellan företag i olika branscher. Visst finns det roller där kunskap om branschen är en fördel för nyanställda, men det är värt att ta sig en extra funderare på hur viktigt det egentligen är.

När jag började på Olsten Personalkraft fick vi inte prata om vilka uppdrag vi hade haft. Det rådde total sekretess kring kunduppdragen för att inte kunder skulle kunna försöka få information om konkurrenter. Därför var inte branschkunskap något som lyftes fram när våra CVn skickades till kunder, eller när vi gick på intervjuer. Istället var det kunskaper inom olika specialistområden, snabba inlärning och erfarenhet av olika roller som stod i fokus.

Interimsuppdrag måste ofta tillsättas med kort varsel och då är det viktigt att konsulten snabbt känner av företagskulturen, sätter sig in i hur systemen fungerar och kommer in i arbetet på kortast möjliga tid. Interimsuppdrag ska avlasta organisationen så att arbetet flyter på som vanligt tills tjänsten kan tillsättas mer långvarigt.

Olsten Personalkraft blir Adecco

När Adecco tog över så flyttade man till nya lokaler, nu var det viktigare att ha bottenplan och synas i skyltfönstren än att ha kunskapscentrum för konsulterna. Jag upplevde det som ett stort skifte i företagskultur där relationen mellan bemanningskonsult och bemanningschef blev allt mer anonym. Uppdragen var inte längre lika välmatchade när det kom till mina kunskaper och hur min personlighet passade med kundernas företagskultur. För mig var det matchningen mot kunskaper och personlighet, tillsammans med möjligheten att lära mig nytt på kunskapscentrum som var så fantastiskt med jobbet på Olsten Personalkraft. Tänk att alltid ha bra chefer, för att du alltid matchas mot företag som passar dig och där du kan utvecklas. Det var underbart!

Förkärlek till interimsuppdrag

Så här i backspegeln kan jag se att förändringen kanske inte bara berodde på att Adecco tog över, utan också på att marknaden var otroligt mycket mer konkurrensutsatt vid den här tidpunkten. Antalet bemanningsföretag och privata rekryteringsföretag exploderade efter millenieskiftet, det var hård konkurrens om uppdragen och det gällde för bemanningscheferna att ha hög beläggning. Att ha ett kunskapscentrum som inte alltid var fullsatt blev så klart dyrt, och när en verksamhet växer snabbt är det svårt att hålla kvar de personliga banden. Ett år efter att jag hade avslutat mina studier valde jag att ta en fast tjänst på ett företag, men jag kommer nog alltid ha en förkärlek till interimsuppdrag.

Tidigt i min karriär hade jag två jobberbjudanden som låg på bordet samtidigt. Det ena var en bank och det andra var ett bemanningsföretag. Banken var liten, ett entreprenörsdrivet företag på frammarch. Lönen på banken skulle ligga något högre än hos bemanningsföretaget.

Karriärval

Båda ville satsa på att internutbilda mig. Det som avgjorde mitt val var att jag hade sökt till högskolan. Om jag kom in så skulle jag inte kunna jobba heltid på banken, och de ville ha ett långsiktigt åtagande. Bemanningsföretaget var villiga att satsa på mig även om jag började studera.

Jag valde Olsten Personalkraft, som bemmaningsföretaget hette. Där fick jag internutbildning i hur man använder olika telefonväxlar och serviceskola för receptionister. De hade också ett utbildningscenter där anställda kunde lära sig Microsoft Office och Adobe-program. Olsten Personalkraft köptes efter några år upp av Adecco. Jag blev kvar drygt sju år på Olsten Personalkraft/Adecco, men ett år efter examen gick jag vidare till Plockmatic.

Positiv känsla av banken

Den positiva känslan från rekryteringsprocessen satt kvar och ytterligare några år efter avslutad examen såg jag min möjlighet att få jobba på banken. De sökte personal till marknadsavdelningen. Nu skulle de digitaliseras och jag hade jobbat med digital kommunikation. Jag hade också lärt mig Adwords och lite SEO (det här var innan jag jobbade på Carnaby). Jag sökte och blev kallad till intervju.

Blivande chefen inledde intervjun

Det var den blivande chefen som höll i intervjun. Hon hade tidigare jobbat på en av storbankerna. På den här banken hade hon varit marknadschef tre månader och hade nu fått i uppgift att bygga upp marknadsavdelningen. Hon började med att berätta om sin bakgrund och att det här var ett entreprenörsdrivet företag. Sen sa hon att jag måste förstå att det inte är som att jobba på ett storföretag. Jag frågade mig själv om hon hade sett mitt CV. Det enda ”storföretaget” på mitt CV var Adecco och där hade jag ju hoppat runt. De storföretag jag hade jobbat på som Ericsson, Statoil och Scania stod inte utskrivna eftersom de var del av uppdrag jag hade på Adecco. Däremot stod entreprenörsdrivna företag på mitt CV: Plockmatic, E-space och Constant. Som flest hade jag haft ca 30 kollegor på Plockmatic, där hade grundaren precis gått i pension men de två övriga hade drivits av grundarna.

Jag sa att jag har jobbat på entreprenörsdrivna företag tidigare, och att jag förstår att ”man får hugga in där det behövs”. Hon verkade inte lyssna. Hon satt med mitt CV och intervjufrågorna framför sig.

Berätta lite om dig själv

Jag hade läst annonsen nogrannt och där stod det om vikten att öka synligheten online. Jag hade gjort en sökordsanalys och sett att de inte fångade upp sökord som folk använde i sitt sökande efter deras tjänster. Jag hade också analyserat deras webbplats och hittat flera saker som var riktigt dåliga, men det sa jag så klart inte. Istället berättade jag om mina erfarenheter av att jobba med onlinekommunikation och onlinemarknadsföring och hur det skulle hjälpa banken att nå sina mål. Hon antecknade flitigt och ställde följdfrågor.

Vad skulle andra säga om dig

Vad hon var mest intresserad av var vad andra skulle säga om mig. På riktigt. Jag menar inte, frågor som ”nämn tre saker dina kollegor skulle säga”. Nej, hon ville ha tio saker som mina kollegor skulle säga om mig!

Jag gav henne tio saker mina kollegor skulle säga om mig. Därefter ville hon ha tio saker min chef skulle säga om mig. Jag försökte variera lite så det inte blev exakt samma som mina kollegor. Då ville hon veta tio saker mina vänner skulle säga om mig. Jag gjorde mitt bästa och sa tio saker mina vänner troligen skulle säga om mig. Jag kände att jag hade tömt ut det mesta man kan säga om mig.

Har du några syskon?

Då frågade hon om jag har några syskon. Ja, en syster svarade jag. Kan du nämna tio saker din syster skulle säga om dig? Jag började rabbla igen. När jag var klar ville hon att jag skulle säga tio saker som jag själv skulle säga om mig. Det skulle vara nya saker, inte upprepningar av vad andra skulle säga om mig. Det blir nog svårt sa jag. Jag kan tyvärr inte komma på något mer.

Avrundning av intervjun

Jag frågade om hon kände att hon hade fått svar och om det var något mer hon ville veta om min erfarenhet. Hon tittade i sina anteckningar och så sa hon: ”du har pratat mycket om den externa webben, men vad vi behöver är någon som kan internkommunikation och det har ju du ingen erfarenhet av”. Jag blev helt paff! Ingenstans i annonsen hade det framgått att de sökte någon med erfarenhet av internkommunikation. Jag svarade att jag inte hade tagit upp det, eftersom det inte stod i annonsen men att jag hade erfarenhet av att jobba med internkommunikation. Ja, men det sa du inte svarade hon. Sedan var tiden ute och intervjun var slut.

Dålig känsla i magen

Jag gick hem med en dålig känsla i magen. Funderade över varför hon lagt upp intervjun som hon gjort. Om det var av okunnighet om hur man rekryterar, hon var ju trots allt marknadschef och inte professionell rekryterare. Eller om det var för att hon hade bestämt sig att hon inte ville ha mig. Kunde det bero på mitt namn? Hon hade ju inlett intervjun med att förklara att jag måste förstå att entreprenörsdrivna företag inte fungerar som större organisationer. Redan där hade hon ju ignorerat mitt CV.

Ville jag jobba med henne?

Jag kontaktade en tidigare chef och frågade vad jag skulle göra. Han förstod att jag som ensamstående mamma ville ha jobb, att det var svårt på arbetsmarknaden just då. Han sa också att om intervjun gick till på det sättet så skulle det bli omöjligt att jobba med henne. Det var ju trots allt hon som var den blivande chefen. Han hade helt rätt. Även om jag mot alla odds skulle få jobbet så skulle det bli omöjligt att jobba med henne. Jag skrev ett mail till henne och tackade för intervjun, men meddelade också att jag fortsatt inte ville vara med i rekryteringsprocessen.

Ska du rekrytera personal?

Forbes har sammanställt en lista på tio saker som arbetsgivare inte bör göra mot jobbkandidater. Ja, tio saker 🙂

Vad gjorde jag istället?

Du undrar säkert vad jag gjorde efteråt. Jag hade ju varit på några entreprenörsdrivna företag. Två av dem hade dragit ner på personal, ett hade lagt ner. Jag tänkte, kan de våga ta chansen så kan jag! Det kan ju inte värre att starta eget än att vänta på en neddragning eller en nedläggning som man inte kan förutse. Som anställd har man inte samma insyn i företagets ekonomi och likviditet som ägare och ledning. Jag tänkte att det därför var bättre att sätta mig själv i förarsätet och starta eget.

Mitt första uppdrag som egenföretagare

Så här nätverkar du bäst på Linkedin_bild på Maryem Nasri från Linkedin-profil — Bild av fotograf Ida Frid, som en del av en bildbank till mitt företag.

Mitt första uppdrag som egenföretagare fick jag som underkonsult till Manpower. Uppdraget var hos två företag, som satt i samma lokaler och delade personal. Det var finansbolaget Finans AB Marginalen och Bank2, som båda drevs av entreprenören Ewa Glennow. Strax efter att jag hade börjat gick köpet av Citibanks svenska konsumentverksamhet igen. De tre verksamheterna slogs ihop och bildade Marginalen Bank. Jag jobbade med all kommunikation till privatkund online, en del offlinekommunikation samt marknadsföring mot privatkunder. Dessutom delade jag tillsammans med Lisa Hellrup, marknadsansvarig företagskund, på ansvaret för internkommunikationen.