Tag Archives: Projektledning

Så här nätverkar du bäst på Linkedin_bild på Maryem Nasri från Linkedin-profilProjektledning har varit en röd tråd genom mitt yrkesliv. Mina första uppdrag som projektledare hade jag som 16-åring när jag koreograferade modevisningar med Filippa K, Anna Holtblad och Beckmans designstudenter. Senare har jag fortsatt som projektledare inom marknadsföring, eventplanering, sökmotorsoptimering och webbutveckling. Som projektledare har jag haft möjlighet att lära känna olika människors drivkrafter. Att leda team av specialister har också gett mig kunskaper som jag kunnat förmedla vidare. I rollen som projektledare har jag ofta fungerat som brygga mellan specialister och uppdragsgivare.  Här kommer jag blogga om olika aspekter på projektledning.

Vad gör en projektledare?

Under större delen av 2017 har jag haft uppdrag som projektledare. Just nu håller jag, parallellt med mitt uppdrag som Chief Marketing Officer (CMO) på start-upen Adventure Box, på att ta fram underlag för framtida projekt hos den kund jag jobbat med under året. Jag trivs verkligen i rollen som projektledare. Det är utmanande, men spännande att jobba med team. Jag får ibland frågan vad en projektledare gör, och varför vuxna människor behöver någon som leder dem?

Maryem Nasri, projektledare på en bro över Klara sjö med Stockholms stadshus i bakgrunden. Fotograf: Caroline Frankesjö www.carolinefrankesjo.se
Fotograf: Caroline Frankesjö www.carolinefrankesjo.se

Vad är ett projekt?

Wikipedia har en utförlig förklaring av vad ett projekt är:

Projekt är ett uppdrag som utförs av en tillfällig arbetsorganisation för att åstadkomma ett i förväg bestämt resultat.

Det latinska ordet för projekt projicere betyder egentligen utkast och betydde ursprungligen en plan. Från mitten av 1900-talet har ordet betydelse förskjutits till att förutom planeringen också avse genomförandet av planen.

En formell definition på projekt är [1]En temporär satsning för att framställa en unik vara eller tjänst.

  • Temporär avser att projektet har en viss varaktighet med en start och ett slut.
  • Satsning innebär att någon tilldelar projektet resurser av något slag.
  • Unik är att projektet avser att ta fram någonting som inte gjorts tidigare. Det unika kan ligga i det slutliga resultatet eller det sätt som detta framställs på.
  • Vara eller tjänst innebär att projektet syftar till att ta fram någonting, att det ska producera ett slutresultat. Slutresultatet kan vara konkret, till exempel en ny produkt för ett företag, ett nytt IT-system. Slutresultatet kan även vara mer abstrakt som en organisationsändring eller en tjänst.

Behövs verkligen en projektledare?

Visst kan jag också fråga mig ibland vilken nytta jag tillför som projektledare. Vissa dagar känns det som om jag bara skyfflar runt uppgifter. Då får jag för mig att om vi bara effektiviserar alla kommunikationsvägar inom teamet, så behövs jag inte. I den bästa av världar skulle det kanske fungera, och det finns säkert företag som får teamarbetet att fungera utan projektledare. När arbetet flyter på och teamet kommunicerar friktionsfritt så kan det kännas som om jag inte behövs. Det finns dock ett värde i att ha en person i teamet som har ”helikopterperspektiv”.

Vad är helikopterperspektiv?

Det var en rekryterare som förklarade begreppet ”helikopterperspektiv” för mig, när jag pluggade HR på 90-talet. Jag frågade hur det kom sig att en VD kunde hoppa mellan olika branscher. Rekryteraren förklarade att det finns fördelar med att en VD inte är specialist, utan generalist. Nu är jag inte VD, utan projektledare, men i det här fallet finns det en gemensam nämnare mellan VD och projektledare. Båda inhämtar information från specialister och bestämmer därefter färdriktning.

Projektledarens uppgifter

Projektledaren lägger fram en plan och följer upp under projektets gång. Projektledaren hjälper teamets medlemmar att prioritera uppgifter, boka möten och kommunicera med varandra. Projektledarens roll är att sopa undan grus som skaver i projektet. Att se till att arbetet flyter på och att alla kan fokusera på sina arbetsuppgifter.

Tidsplanering

En av de viktigaste uppgifterna en projektledare har är att lägga upp en tidsplan. Projekt är temporära satsningar, vilket innebär att projekt har ett slutdatum när allt ska vara klart. Planen behövs för att kunna följa upp och se till att projektet blir klart i tid. Det kan vara svårt för medlemmar i ett team att få en god översikt över hur lång tid andra teammedlemmar behöver för att kunna slutföra sina arbetsuppgifter. Projektledaren går igenom alla steg i arbetsprocessen och säkerställer att teamets medlemmar gör klart och lämnar vidare arbetsuppgifter och dokumentation i tid. För att det ska flyta på behöver projektledaren lägga in bufferttid. Det kan vara en extra dag vid överlämning för att ge utrymme för eventuella sjukdagar, korrekturläsning, buggtestning eller annat som gör att överlämningen drar ut på tiden. Projektledaren följer upp med medlemmarna och frågar om alla har tillgång till det material som behövs för att utföra arbetsuppgifterna.

Gruppdynamik

Projekt är tidsbegränsade uppdrag, vilket innebär att projekt ofta utförs med nya kombinationer av team-medlemmar. Eftersom varje projekt ofta har en ny uppsättning eller kombination av team-medlemmar så kan det ta tid för teamet att få kommunikationen att fungera friktionsfritt. Det kan räcka med att en eller två medlemmar byts ut för att gruppdynamiken ska bli en annan. Projektledarens roll är att se till att informationsflödet fungerar inom gruppen.

Team-medlemmar är också en del av ett annat team

Projekt brukar involvera team-medlemmar från olika avdelningar, ibland från olika företag. Det innebär att de flesta team-medlemmar också har ett annat team där de hör hemma. Vanligtvis har team-medlemmarna en chef som ansvarar för hur de fördelar sin tid och kompetens mellan olika projekt och den dagliga driften av verksamheten. På avdelningarna sköts det löpande arbetet. Sådana uppgifter som alltid kommer att behöva utföras. Ibland kan avdelningen ha mindre projekt där endast medlemmar från den egna avdelningen ingår. Då kanske det räcker med att rapportera direkt till chefen, utan att ha en projektledare för gruppen. När team-medlemmar kommer från olika avdelningar och företag så behövs någon som samordnar, underlättar kommunikation, planerar och rapporterar till uppdragsgivare och vid behov även till de olika team-medlemmarnas chefer.

Projektledarens helikopterperspektiv

Även om alla jobbar mot samma mål kan teammedlemmar ha olika bild av vad målet och vägen dit innebär. Projektledarens roll är att förtydliga projektmålet så att alla har en så samstämmig syn som möjligt. Projektledaren behöver ha viss kunskap om de olika sakområdena som ingår i projektet, men projektledaren behöver inte vara specialist inom något av sakområdena. Under projektets gång inhämtar projektledaren information från de olika medlemmarna om deras prioriteringar. Vid behov bestämmer projektledaren vilka arbetsuppgifter, eller projektdelar som ska prioriteras över andra. Då är det viktigt att projektledaren förstår informationen som ges av de olika specialisterna i teamet, och att projektledaren förstår vilka för- och nackdelar som olika vägval för med sig. Därför är det viktigt att projektledaren har kunskap om de olika områdena. Är projektledaren specialist inom ett område kan det finnas risk att projektledaren ”favoriserar” det egna sakområdet. Som projektledare är det viktigt att våga ställa frågor om sådant som man inte förstår.

Frågor som är bra för en projektledare att ställa är exempelvis:

  • hur lång tid kommer det att ta?
  • vad kommer det ha för påverkan på övriga delar i projektet?
  • hur stämmer detta överens med vårt gemensamma mål för projektet?
  • kan du utföra detta själv, eller behöver du hjälp av någon annan?
  • vilka resurser behöver du för att utföra detta?
  • hur står sig tid, personalresurser och kostnader mot den effekt vi får av detta?

Vid behov stämmer projektledaren av med projektets uppdragsgivare och säkerställer att det är deras målbild som gäller.

Jag älskar projektledning och skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det får bli flera olika blogginlägg istället. Skriv gärna dina frågor om projekt och projektledning i kommentarsfältet nedan.

Frilans som interim projektledare & digital strateg

Det känns så skönt att vara igång med mitt nya liv som frilansande interim projektledare och digital strateg! Jag kommer ta mig an olika interimsuppdrag, där företag har behov av projektledare och/eller digital strateg. Att jobba med olika uppdrag passar mig bra. Jag gillar att byta team ibland. Som tonåring jobbade jag i modebranschen och där var teamen väldigt flytande. Beroende på vem uppdragsgivaren var, och projektets storlek, kunde jag vara koreograf, produktionsassistent eller modell. Det är spännande att jobba med samma personer, men i nya konstellationer. Jag tycker att arbetet blir mer dynamiskt då. Därför passar det mig så bra att nu gå in som frilansande interim projektledare och digital strategi i olika projekt.

Interim projektledare

Jag har tidigare skrivit om vad interimsuppdrag är och varför jag gillar den formen av uppdrag för den som vill veta lite mer. Sedan jag gick ut med att jag blir frilans har jag fått några förfrågningar om interimsuppdrag. Ett handlade om att gå in som interim projektledare och projektleda utvecklingen av en ny webbplats för ett danskt företag vars webbplats var över 10 år gammal. En stor del av deras försäljning var online, branschen har varit lite senare än andra branscher att gå över till mobilanpassning och responsiva webbar så de har lyckats behålla sin position på marknaden trots gammeldags webb. Den nya VDn kände dock att det var dags för en helrenovering, innan konkurrenterna hinner gå om. Tyvärr gick uppdraget till någon som jobbat med VDn tidigare, men jag ska inte klaga eftersom jag fått ett annat uppdrag via en tidigare kund till mig. Dessutom fick jag superbra kontakt med rekryteraren, så förhoppningsvis kan det bli andra uppdrag via den rekryteringsbyrån i framtiden.

Ett annat interimsuppdrag som jag diskuterat under november handlade om att under tre månader hjälpa till att migrera information från ett system till ett annat och samtidigt säkerställa att struktur och texter var SEO-anpassade. Det uppdraget krockade lite med mitt uppdrag som projektledare för Vorwerk International. Även om vi inte fick till något samarbete just nu fick jag bra kontakt även med den rekryteraren och just nu diskuterar vi ett annat interimsuppdrag. Det nya uppdraget är ett deltidsuppdrag i en till fyra månader, medan uppdragsgivaren rekryterar en stadigvarande person. Vi får se vad som händer med det, inget är klart ännu.

Vad händer nu?

José Namen och Maryem Nasri på Vorwerk International där Maryem ska börja som frilansande projektledareJag har fått ett uppdrag som projektledare för utvecklingen av en ny e-learningsplattform och kommer att jobba med det tyska företaget Vorwerk Internationals schweiziska marknadsavdelning. Uppdraget fick jag för att jag tidigare jobbat med chefen för avdelningen, José Namen, när han var projektledare på MatHem. Vi hade ett nära samarbete under min tid som projektledare och digital strateg på Carnaby. Bland annat så hjälpte vårt SEO-team MatHem och Tasteline med strategier för att leda besökare från Tasteline till MatHem och så klart med att bygga om sajterna så att de skulle ranka bättre.

Det känns superhärligt att få jobba med José igen, och hans team utanför Zürich. Jag var där under en heldag i början av december för att lära känna teamet och komma igång med arbetet. Sedan dess har jag börjat sätta mig in i projektet med e-learningplattformen, men också fått i uppdrag att göra en marknadsanalys inom affiliatemarknadsföring för dem.

Nya uppdrag

Eftersom jag har ett långsiktigt uppdrag som ligger på 50-80% beläggning de närmaste månaderna kommer jag inte kunna ta några andra större uppdrag. Kortare uppdrag i lite mindre omfattning tar jag gärna, som att gå in en till två dagar i veckan och stötta en marknadsavdelning i avvaktan på att en ny medarbetare ska börja. Jag tar också gärna föreläsningsuppdrag. Jag älskar att föreläsa!

Tre månader som frilans!

De flesta av er har nog redan hört att jag startat eget företag och blev frilans igen i november. Nu har det gått tre månader och jag är så glad att jag tog steget! Sedan jag registrerade mitt företag har det varit full fart. Jag har hunnit resa och träffa massor av nya människor, hållit workshops och gått på flera spännande event.

Erfarenhet av frilans

Det här är andra omgången som frilansare. Första gången startade jag eget efter att ha varit på tre företag som drog ner på personal, eller lade ner verksamheten helt. Då var jag trött på känslan av att sitta i baksätet med någon annan vid ratten, utan att veta vart vi var på väg. Jag ville sätta mig i förarsätet och ta kontroll. Snabbt fick jag min första kund, vilket innebar mer utmanande arbetsuppgifter än jag hade haft tidigare och högre lön. Det kändes helt fantastiskt!

Anställningar

Efter ett par år med olika uppdrag så bestämde jag mig för att ta anställning hos en av mina uppdragsgivare, Carnaby Solutions. Mina andra frilansuppdrag var helt enkelt för svåra att kombinera med rollen som projektledare på Carnaby. En av mina kollegor på Carnaby jobbade deltid på Ticmate, och rekommenderade mig dit när de behövde lägga upp nya digitala marknadsföringsstrategier. Så efter tre år på Carnaby tog jag steget över till Ticmate som tillförordnad Digital Marknadschef och Projektkoordinator. Efter Ticmate gick jag vidare till dåvarande zanox, som nu heter Awin.

Ingen säljare

Jag får ofta höra att jag skulle passa bra som säljare, så jag ville testa det. När vi lade upp min tjänst så var tanken att jag skulle jobba brett mot Finanssektorn som säljare, kundansvarig och publicistansvarig. Ganska snabbt visade det sig att de tre rollerna var svåra att kombinera, och trots interna säljutbildningar kände jag inte att det var en roll som passade mig. Istället fick jag möjligheten att utveckla mig genom att jobba mot fler branscher. När jag slutade på Awin hade jag kunder inom Finans, Retail, Flyg, Telco och många fler branscher. Det var en spännande tid och jag lärde mig oerhört mycket om affiliatemarknadsföring.

Frilansande projektledare

I augusti fick jag möjlighet att projektleda en modevisning för Ellos tillsammans med influencers på ett av Awins event. Jag kände då vilken energi jag får av att driva projekt och peppa teammedlemmar mot ett mål. Så nu är jag projektledare igen, återigen på frilansbasis och återigen har jag fått ännu mer utmanande arbetsuppgifter.

José Namen och Maryem Nasri på Vorwerk International där Maryem ska börja som frilansande projektledareMin största kund sitter i Schweiz och deras samarbetspartners finns i Tyskland, Portugal och Italien. Vi har dagliga möten online via zoom och Adobe Connect. Vi jobbar mestadels via JIRA och Slack, e-post använder vi inte så ofta men det händer ibland. Jag har lärt mig massor med nya saker, men framförallt har jag fått återuppleva känslan av att jobba med teamutveckling.

Resor i jobbet

I december var jag på besök hos min kund utanför Zürich och därefter tog jag en tur till Milano. På vägen till Zürich blev flyget inställt när jag hade mellanlandat i Amsterdam, så jag tog en promenad i Amsterdam city innan jag tog nästa flyg till Zürich. I januari åkte min kund och jag till Oberhausen utanför Düsseldorf där jag höll en workshop med min kunds samarbetspartner. Veckan efter åkte jag till Indien för att hålla tre heldagarsworkshops. Väl hemkommen från Indien packade jag om väskan och tog tåget till Åre där jag tillbringade några dagar med Influencers of Sweden på WorkAtion.

Jag vet att det inte har blivit så mycket skriva av på sista tiden, men hoppas få upp rutinen snart. Jag har ju massor att berätta!

 

Hur svårt kan det vara att projektleda volontärer?

Det borde vara alla projektledares dröm att leda volontärer, och för mig började det också som en dröm. Massor av energi, vilja och kärlek som smittade av sig och gav mig ork och kraft att leda. Kärlek, ja det var verkligen massor av kärlek som genomsyrade förra årets volontärinsatser när en våg av människor på flykt undan krig och förföljelse nådde Stockholms Centralstation i början av september.

Refugees Welcome

På min födelsedag, den 6 september 2015, gick jag till Medborgarplatsen i Stockholm för att delta i en demonstration till stöd för asylsökande. Det var lite ruggigt ute, hösten hade kommit och det regnade alldeles för mycket men Medborgarplatsen fylldes ändå av människor som ville manifestera stöd och solidaritet. Bakom scenen satt en skylt med texten ”Refugees Welcome” och flera i publiken bar plakat med samma text. Det kom att bli starten på en rörelse där ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” spelade en central roll, och så småningom även Refugees Welcome Stockholm.

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central är en Facebook-grupp som startades av Jenny Lind. Ett bord sattes upp på Centralstationen och ett Swish-konto öppnades av två andra tjejer. Frivilliga dök upp för att hjälpa till och arbetet organiserades allteftersom. Frivilliga kom när de kunde och gick när de behövde. Några kom så snart Centralstationen öppnade och gick inte hem förrän den stängde. Det var riktiga eldsjälar som av olika anledningar brann för att hjälpa människor på flykt. Stämningen var god, de flesta trodde att situationen skulle bli bättre inom några dagar eller ett par veckor.

Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central

Utmaning att leda volontärer

De första dagarna var alla så upptagna med att få igång arbetet att inte så många funderade över vem som hade mandat att leda och fördela arbetsuppgifter. Så småningom blev det dock tydligt att någon behövde ha en överblick över vad som hände. Att det behövdes projektledare för att leda volontärerna.

Vikten av att veta hur många som fanns på plats när tågen med människor på flykt rullade in. Det var också viktigt att det fanns personer på plats som kunde möta upp människor på flykt vid perrongerna, tolka på olika språk, göra i ordning smörgåsar och dela ut mat. Det var också viktigt att det fanns personer som kunde ta hand om mat och dricka som donerades, hålla kontakt med Jernhusen (som äger Centralstationen), andra frivilligorganisationer, polismyndigheten och andra myndigheter.

Vem har mandat att bestämma över volontärer?

En av frågorna som dök upp var vem som hade mandat att fatta beslut samt leda och fördela volontärernas arbetsuppgifter. Det vanligaste är att organisationer uppstår genom att en grupp personer går ihop och bestämmer syfte, mål och organisationsstruktur innan medlemmar rekryteras till organisationen. I vårt fall så var det svårt att få överblick över hur många som ville vara med i organisationen som höll på att startas. Alla som var aktiva på Stockholms Central var inte intresserade av att gå med i en nybildad organisation. Vissa var redan med i olika organisationer medan andra ville vara självständiga.

Det var svårt att veta vilka som ville vara med samt att få ut information till blivande medlemmar. Frivilliga kom och gick fortfarande när det passade dem själva. De mest engagerade volontärerna jobbade i skift för att täcka in dygnets alla timmar. När de inte jobbade på Centralen var de antingen på ordinarie arbete, i skolan eller låg hemma och sov. Många försakade all fritid för att hjälpa till på Centralstationen. Det fanns inga strukturer eller allmänt vedertagna rutiner, vilket gjorde det svårt att skola in nya volontärer som ville ha handledning för att komma igång.

I ett sådant läge är det svårt att fatta majoritetsbeslut om hur arbetsfördelning och ledning ska fungera. För att veta om majoriteten är för olika förslag måste man först veta hur många som har beslutanderätt, så att man vet om det är mer än hälften (vid enkel majoritet) som är för eller emot. Det andra är att man måste kunna samla alla för att rösta, eller ha möjlighet att distribuera formulär att fylla i. Vi hade varken översikt över hur många volontärer som var aktiva på Centralstationen eller möjlighet att genomföra röstning av förslag.

När man tänker tillbaka är det faktiskt otroligt hur mycket vi fick gjort, att vi tog hand om hundratals människor på flykt varje dag. Människor som behövde hjälp av tolkar för att köpa biljetter, få i sig något att äta, få någonstans att sova eller för att få hjälp att ta sig till sjukhus.

Stormöte på Espresso House

Lösningen för att kunna få till en struktur blev ett stormöte på Espresso House. De volontärer som var mest aktiva bestämde sig för att ha ett möte på Espresso House, eftersom det låg nära till Centralstationen. På så sätt kunde volontärer finnas tillgängliga för de som var kvar på Centralstationen och snabbt vara på plats om något behövde lösas. Under mötet sattes ramarna för en framtida organisation (ett litet embryo, men ingen färdig organisationsstruktur) och ramar för samarbete med andra aktörer på Centralstationen och på transitboenden för människor på flykt.

Mötet på Espresso House var viktigt för att få fram ledare med mandat att fatta beslut. Självklart löstes inte allt under en knapp timmes möte, men det var den första möjligheten att sitta ner tillsammans.

Obetalt arbete

Att arbeta i en ideell organisation innebär oftast att arbeta utan betalning. På Centralstationen arbetade många som av olika anledningar hade mycket fritid att avsätta. Många hade heltidsjobb men en del var arbetslösa, andra var studenter, deltidsanställda eller egenföretagare med möjlighet att planera sin egen tid. Den som planerar arbetet har då att förhålla sig till att teamets medlemmar ibland måste prioritera avlönat arbete framför det ideella arbetet. Det svåraste för den som leder volontärer är säkerställa att det alltid finns ett fungerande team på plats.

Komma i tid

En del anser inte att tidspassning är lika viktig vid ideellt arbete som när det gäller betalt arbete. Det ställer så klart till det en del för den som leder ett team. Det blir svårt att ha gemensamma samlingar när folk droppar in lite som de vill. Informationsflödet flyter inte på så bra, och en del gruppmedlemmar kan känna att de inte får tillräckligt med information för att kunna utföra sina uppgifter. Andra känner stress över att behöva hoppa in och täcka in för de som kommer sent, eller som inte dyker upp alls.

Ställa krav

Det är svårt att ställa krav på den som inte får betalt. Rättigheter och skyldigheter är inte lika tydliga i en ideell verksamhet som i en kommersiell verksamhet. Istället förväntas volontärer ställa upp för att de brinner för organisationens mål och syfte. Ledarna måste ha förmåga att entusiasmera teamet och visa på hur alla tillsammans kan bidra till att uppnå organisationens mål. Arbetet måste kännas roligt och meningsfullt, även när det är tuffa tider.

Refugees Welcome Stockholm - gruppbild utanför Centralstationen med rosa västar och tomtemössor för att önska god jul

För volontärerna på Stockholms Central var det viktigt att kunna göra roliga saker tillsammans. De dansade ofta, småpratade och hade kul tillsammans. Det var otroligt viktigt att ha de stunderna för att orka med det stundvis tuffa arbetet med att tolka människor på flykts berättelser för jurister, socialtjänst eller andra som fanns där för att hjälpa.

Hur svårt kan det vara att leda volontärer?

Det är inte alla organisationer som växer fram under lika kaosliknande situationer som Refugees Welcome Stockholm gjorde. Jag tror dock att många känner igen sig i utmaningarna när det gäller att få ihop scheman, få mandat för olika beslut och svårigheterna med att ställa krav när det gäller frivilliga insatser. Trots alla svårigheter vi mötte med en organisation i kraftig tillväxt, utan egen lokal att samlas i och med flera olika yttre händelser som försvårade arbetet så gjorde vi skillnad för tusentals människor. Det var inte alla som höll ut lika länge som Refugees Welcome Stockholm. När andra dukade under så stod volontärerna på Stockholms Central kvar i regn och snö, dag och natt.

Hur leder man volontärer?

Hur lyckades vi hålla ut när så många andra organisationer inte klarade det?

Det finns så klart många förklaringar. Några av dem känner jag är att vi lät de informella ledarna bli naturliga ledare, vi hade många självgående volontärer vilka fungerade som projektledare trots att de varken hade eller ville ha någon formell projektledarroll och vi öste kärlek över varandra samt visade omsorg om varandra i högre grad än vad jag kunde se att andra organisationers volontärer gjorde.

Naturliga ledare

I en frivillig organisation är det viktigt att lyfta fram naturliga ledare. Volontärer måste känna förtroende för och lojalitet med sina ledare. Det som håller eldsjälar igång är känslan av att göra skillnad, att vara del i ett större sammanhang där alla krafter behövs.

Självgående volontärer – projektledare

Förutom naturliga ledare behövs många självgående volontärer. Om alla vill ha introduktionsmaterial och bli omhändertagna av en handledare som kan coacha så stannar hela verksamheten upp. Det finns inte utrymme för det i frivilligorganisationer där resurserna ofta är små. Jag såg många volontärer på Stockholms Central som tog tag i saker när det behövdes, som högg i och löste problem utan att invänta direktiv från någon.

Kärlek och omsorg om varandra

Det behövs också mycket kärlek när målen känns ouppnåeliga, när livet känns tungt så gav vi varandra en kram och skickade pepp och uppskattning till varandra i all kommunikation. Många kämpade i regn och rusk för att de upplevde så otroligt mycket kärlek från andra volontärer.

Omsorg om varandra är också viktigt. Att se när någon behöver hjälp eller stöd, att ta hand om de nya som kommer. Självklart är det lättare när det finns dokument att luta sig mot och när stressen inte är allt för hög. Därför jobbade vi så mycket som möjligt med att ta fram riktlinjer för volontärer, så att de skulle kunna ha lättare att introducera nya volontärer på ett snabbt och smidigt sätt.

refugees welcome stockholm utanför Centralen, volontärer har möte och media filmar

Det är inte alltid lätt att leda volontärer, men det ger otroligt mycket glädje att jobba tillsammans med andra volontärer. Därför fortsätter jag att engagera mig ideellt, även om jag tagit en väldigt lång paus från Refugees Welcome Stockholm. En dag kanske jag kommer tillbaka till Refugees Welcome Stockholm, för trots svårigheterna vi gick igenom har jag aldrig upplevt så mycket kärlek och omsorg som under min tid i Refugees Welcome Stockholm! <3 <3 <3

Marknadsassistent, Marknadskoordinator eller Marknadsansvarig?

För den som vill arbeta administrativt är Marknadsassistent ett perfekt jobb, för den som vill ta initiativ och ansvar kan assistentjobbet bli enformigt. Marknadskoordinatorn behöver kunna hantera stress då en stor del av jobbet handlar om att koordinera olika aktiviteter. Som Marknadsansvarig måste man ha koll på siffror och kunna analysera säljstatistik. Teoretiskt sett kan skillnaderna mellan de olika tjänsterna verka tydliga, men ofta är gränserna i arbetslivet flytande.

marknadskoordinator vid dator

Vad gör en Marknadsassistent?

Marknadsassistentens roll är att utföra det som Marknadsansvarig eller Marknadschef planerar. Jobbet som Marknadsassistent är ofta väldigt varierande och inkluderar allt från att skriva texter till att samla information om leverantörer eller konkurrenter.

Vad gör en Marknadskoordinator?

En Marknadskoordinator är spindeln i nätet och koordinerar olika aktiviteter. Marknadskoordinatorn samarbetar med olika avdelningar inom företaget, främst med säljavdelning, kundtjänst och produktägare. Marknadskoordinatorn ser till att olika marknadsföringsprojekt löper friktionsfritt genom att följa upp och komma med nya idéer.

Vad gör en Marknadsansvarig?

Som Marknadsansvarig är det viktigt att kunna ha helikopterperspektiv och se helhet, men samtidigt ha järnkoll på detaljerna. Finns det en assistent eller koordinator på avdelningen måste den som är Marknadsansvarig kunna delegera uppgifter, men i slutändan är det Marknadsansvarig som står till svars om något blir fel. Därför måste Marknadsansvarig vara bra på att korrekturläsa och dubbelkolla statistik och annan information.

Hur ser verkligheten ut?

På många företag är gränserna mellan de tre tjänsterna suddiga och otydliga, ofta får en Marknadsassistent eller en Marknadskoordinator ta större ansvar än vad som traditionellt sett ingå i tjänsten. Ofta med motiveringen att det är ett steg för att komma till tjänsten som Marknadsansvarig. Som ny på arbetsmarknaden är det viktigt att fundera på vilken roll man vill ha, om man är administrativ och förvaltande eller om man är dynamisk och initiativtagande. På alla företag finns det administration som måste tas itu med, därför är det bra att ställa frågan hur fördelningen på avdelningen ser ut.

Hallå Posten!

Den senaste tiden har jag följt rapporteringen om PostNords missnöjda kunder. Brev hamnar hos fel personer, brev hittas vid soptunnor och brev försvinner spårlöst. Det känns som en aldrig sinande ström av berättelser om viktiga brev, och även paket som inte kommit tillrätta.

En tecknad katt i brevbäraruniform symboliserar brevbärare i bloggpost om PostNordTidningarna skriver spaltmeter om kunder som rasar mot PostNord. Kunder berättar om samtal med brevbärare som sagt att de vet om att posten lagts i fel brevlåda. Det tycks som om brevbärarna inte bryr sig, utan rycker på axlarna. Jag har själv ringt till Kundtjänst när jag fått grannens post, och har då fått till svar att det kan ha varit en annan postleverantör som gjort fel. Det känns inte som om kundtjänst tar klagomålen på allvar.

Jag deltog för några månader sedan på ett event dit ”goodie-bags” hade beställts till deltagarna, men presentpåsarna kom på villovägar ett par veckor. Trots god framförhållning och flera samtal till PostNord kom paketen inte tillrätta förrän långt efter eventet och fick då skickas till deltagarna. Det var otroligt ledsamt för alla som hade jobbat med att få fram fina presenter till deltagarna, och så förtog det en del av upplevelsen på eventet att presentpåsarna inte fanns på plats när deltagarna kom dit.

PostNords VD svarar Aftonbladet att en lång bit över 99% av breven har levererats inom tre dagar. Jag undrar hur de kan mäta försvunnen post, då mottagaren inte alltid vet att ett brev är på väg. Den som väntar på post kanske inte heller vänder sig till PostNord, utan till avsändaren för att be dem skicka på nytt. Att 95% av alla brev under 250 gr ska komma fram inom två dagar tycker PostNords ledning är för mycket begärt.

PostNord drog in handdukarna, ni svettas inte

Parallellt med rapporteringen om missnöjda kunder kommer allt fler rapporter om missnöjda medarbetare. Smålandsposten skriver om hur PostNord drog in tillgången till rena badlakan, som brevbärarna tidigare hade haft. Trots att arbetsmiljöverket föreskriver att handdukar ska finnas tillgängliga för anställda med fysiska jobb så meddelade PostNord att de får ta med sig egna handdukar enligt Smålandsposten.

”Är ett jobb smutsande och svettdrivande så ska det enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter finnas både rengöringsmedel, tvätt- och duschplatser och handdukar eller torkanordningar.

Men hittills har PostNord vägrat lägga fram rena badlakan.

Vill de anställda duscha på jobbet får de ”ombesörja att ta med egen duschhanduk” som företaget skriver i sitt svar.”

Brevbärare sparkas efter 40 år

Sveriges Radio och flertalet tidningar skrev om brevbäraren Tommy som blivit avskedad för att han inte har körkort.

”Facket och kollegor protesterade. Han har epilepsi och kan inte ta körkort, men han kan utföra sina arbetsuppgifter.”

Det har han, enligt uppgifter i media, gjort i 40 år. Hur kan ledningen behandla medarbetare så empatilöst och sedan förvänta sig lojalitet och hög servicenivå från de som är kvar? Att han nu har fått jobbet tillbaka, efter mediers rapportering om den orättvisa behandlingen, kommer knappast få övriga medarbetare att känna sig trygga i sina tjänster. Alla kan ju inte få medias uppmärksamhet vid orättvisor. Det måste komma inifrån, uppifrån, att vilja behandla medarbetare med respekt.

Hur många har varit på en och samma arbetsplats i 40 år?

När den som av kollegor upplevs som kompetent, lojal och en juste medarbetare måste lämna så känner sig de som får stanna osäkra och mår dåligt på jobbet. Många ser sig om efter ett nytt jobb, medan andra känner sig paralyserade och tappar lusten både till jobbet och till att söka nytt. Idag har ”Employer branding” blivit ett modeord. För mig handlar employer branding om att skapa en arbetsplats som är så attraktiv att medarbetarna talar väl om sin arbetsplats, att de som lämnat kan tänka sig att komma tillbaka efter att ha fått nya erfarenheter någon annanstans och att såväl medarbetare som f.d. medarbetare rekommenderar andra att söka sig till arbetsplatsen. Det är så otroligt viktigt att jobba inifrån ut. Engagerade medarbetare ger nöjda kunder!

Har PostNords ledning ingen förståelse för att även de medarbetare som är kvar påverkas?

Parallellt med mina studier jobbade jag som bemanningskonsult på Adecco. Via Adecco hoppade runt mellan olika arbetsplatser, vilket jag trivdes bra med men jag fick också uppleva många omstruktureringar och nedskärningar. För mig som bemanningskonsult var det inte så tungt, jag var sällan kvar på en arbetsplats längre än några veckor så jag hann inte få så djupa relationer till mina kollegor, men jag minns hur det var för de som var kvar efter nedskärningar. En gång var jag på ett stort bensinbolag där en stor andel av personalstyrkan hade fått lämna företaget några månader tidigare. Jag var där några veckor under sommaren. Solen sken och flera medarbetare var på semester. Men på fikarasterna var det inte semesterplaner eller semesterupplevelser som diskuterades. Istället handlade det ofta om vilka som ännu inte hade fått jobb efter sex månader hemma, hur få det var som hade hittat ett nytt jobb de trivdes med och så fanns en djup oro hos de som var kvar att senaste nedskärningen av personal inte var den sista. Många frågade sig vilka andra jobb som skulle passa, om de hade rätt utbildning och rätt erfarenhet. Vissa hade jobbat upp sig inom organisationen och var rädda att inte kunna få något liknande på ett annat företag då de saknade de formella kraven på högskolestudier. Andra frågor kretsade kring hur ett nytt jobb skulle passa in med familj, barn eller andra levnadsförhållanden som den nuvarande arbetsgivaren hade kunnat anpassa sig till. Det är många pusselbitar som ska på plats. Självförtroendet hade för flera av mina kollegor sjunkit till botten. Många hade jobbat på samma företag sedan de tog studenten, och rädslan för det okända var stor hos dem. De hade självklart svårt att förstå hur jag kunde hoppa från en arbetsplats till en annan, men för mig fanns det en trygghet i att jag varit anställd först hos Olsten Personalkraft och sedan följt med till Adecco när Olsten köptes upp. Jag hade olika arbetsplatser, men samma arbetsgivare.

Medarbetare som inte känner sig uppskattade söker nytt jobb, tappar lusten för sina arbetsuppgifter, protesterar genom att inte göra sitt jobb eller till och med sabotera. Det här hör den som pratar med människor som jobbat i organisationer där det har skurits ner på personal om och om igen. Lojaliteten mot företaget försvinner till slut. Om PostNord bryr sig om att uppfylla regeringens mål och få nöjdare kunder så måste PostNord börja ta hand om sina medarbetare.

Brev med hjärta

Stress i arbetslivet och utbrändhet

Många kopplar ihop utbrändhet med att ha mycket att göra. ”Det är så mycket på jobbet just nu, jag är superstressad, känner mig lite utbränd” kan man ibland höra. Det går lite slentrian ibland i uttrycket utbränd, som för övrigt egentligen heter utmattning eller utmattningssymptom på läkarspråk.

Utmattningssypmtom

Det är inte konstigt att så många använder termen utbränd, för symptomen av utmattning är som om hjärncellerna hade blivit utbrända. Många som haft utmattningssymptom beskriver minnesluckor, ord och namn försvinner, språksvårigheter och närminne som försvinner så att enkla saker som att låsa dörren blir ett projekt för att det måste kontrolleras flera gånger. Andra symptom är nedsatt förmåga att justera ljud och ljus. Bakgrundsljud kan upplevas lite starkt som den som sitter intill och pratar, vilket kan göra så att det blir svårt att fokusera på samtalet. En utlösande faktor för utmattningssymptom är stress, men att vara stressad just nu är inte samma som att vara utbränd. Utmattningssymptom inträffar efter långvarig stress utan vila och återhämtning.

Fikapauser i arbetslivet

Maryem Nasri - fikar och bloggar om onlinemarknadsföring, e-handel och projektledningI dagens arbetsliv har fikapauserna nästintill försvunnit. Tidigare var det en fikapaus på morgonen och en på eftermiddagen, däremellan var det lunchpaus. Att ta en kaka morgon och eftermiddag kanske inte är så nyttigt för hälsan, men pauserna behövs för att koppla bort jobbet. Samtidigt som det blir allt fler parallella intryck på jobbet. Öppna landskap med valfria platser blir allt vanligare. Kommunikation sker inte längre bara via telefon, utan medarbetare ska också vara tillgängliga via e-post, internchatt och kanske också via Skype eller andra appar. I det öppna landskapet är det svårt att stänga av ljudkällor, för de som inte sätter på sig hörlurar. När medarbetare sitter i egna kontor så finns ett tydligt syfte med gemensam fikapaus. Fikapausen blir ett tillfälle att knyta kontakter mellan avdelningar, att utbyta erfarenheter på ett lättsamt sätt. Medarbetare som sitter i öppna kontorslandskap har möjlighet att prata under arbetsdagen, och kan då lätt glömma vikten av att ta en paus och koppla av. Att byta fokus från datorskärmen och umgås med kollegor en stund.

Nya arbetsmiljöregler från 31 mars 2016

Snart kommer nya arbetsmiljöregler där ett tydligare ansvar läggs på arbetsgivare och ledare. Syftet med de nya reglerna är att förhindra att medarbetare insjuknar i utmattningssymptom. Ett viktigt steg är att öka kunskapen om utmattningssymptom och orsakerna till att människor blir utbrända. Det finns flera faktorer som spelar in, och många av dem kan arbetsgivare påverka även om det också finns saker som ligger utanför arbetsgivarens sfär. Både arbetsgivare och medarbetare behöver få mer information om orsaker till utmattningssymptom och hur man kan förebygga. Många som ”håller på att gå in i väggen” drar ner på fritidsaktiviteter och drar sig undan socialt umgänge för att orka med jobbet. Tyvärr påskyndar det sjukdomsförloppet eftersom allt mer av tiden då kretsar kring jobbet, och hjärnan inte får återhämtning. För att undvika utmattningssymptom är det viktigt att vara aktiv på fritiden, att röra på sig oavsett om det är träning i lokal eller promenader i naturen.

Skillnad mellan negativ och positiv stress?

Ibland pratar man om skillnad mellan negativ och positiv stress. Oavsett om stressen uppfattas som negativ eller positiv så är det den långvariga stressen som är skadlig. För projektledare innebär det dels att tid måste finnas för pauser under dagen. Det kan vara en paus i fikarummet, men också en kort promenad eller en bensträckare. Det finns datorprogram som meddelar när det är dags att ta en paus och nu finns också pausprogram med övningar för att koppla av eller för att stretcha under dagen. De dagliga pauserna bör inte hoppas över, eftersom hjärnan inte orkar vara på topp flera timmar i sträck. Efter avslutat projektarbete bör medarbetarna få möjlighet att gå ner i varv innan nästa projekt påbörjas. Därför är det viktigt att planera projektstart och projektslut så att det finns rum för återhämtning emellan. Om gruppen arbetar med flera parallella projekt är det viktigt att de inte går in i den mest intensiva fasen samtidigt, eller i nära anslutning till varandra.

Viktigt att projektledare är uppmärksamma

Projektledare bör också vara uppmärksamma på tecken hos medarbetarna. Som projektledare eller mellanchef har man sällan hela verktygslådan till sitt förfogande för att hindra att medarbetare blir utbrända. Förutom att projektledaren inte styr över medarbetarens fritid så har projektledare sällan möjlighet att nyanställa eller ta in vikarier för att täcka upp under stressiga perioder. Det är då viktigt att kommunicera högre upp i organisationen att det inte står rätt till och att mer resurer behövs för att medabetarna inte ska insjukna. Den långsiktiga kostnaden för utbrända medarbetare är långt mycket högre än kostnaden för att ta in vikarier eller anställa personal som avlastar personalstyrkan. Att medarbetare blir förkylda ofta, får ont i halsen, har svårt att fokusera på arbetsuppgifter, skjuter upp saker och låter bli att återkoppla kan vara tecken på begynnande utmattningssymptom. Kraftigare symptom som svårigheter att klara av musik, migränattacker som kommer allt oftare eller tinnitus bör också tas på allvar. Som projektledare kan man hjälpa till genom att sätta tydliga gränser, att vara tydlig i vad som förväntas och när olika delar förväntas vara levererade. Att vara ute i god tid med planering av projekt och dela upp projektet i mindre delar, med tydliga delmål är viktigt när man leder personer som visar tecken på att ha begynnande utmattningssymptom. Den som jobbar trots förkylning och halsont löper också större risk att drabbas av utmattningssymptom eftersom kroppen går på högvarv för att orka med arbetet trots sjukdomssymptomen. Därför är det viktigt att ha rutiner för att arbetet ska fungera även när medarbetare är sjuka. Det är arbetsgivarens ansvar att se till att arbetet flyter på också när medarbetare är sjuka. För att det ska fungera behöver det finnas tydliga rutiner, strukturer och arbetsbeskrivningar så att medarbetare lätt kan hoppa in i varandras projekt och täcka upp för varandra. Den som är sjuk kan då fokusera på att bli frisk istället för att oroa sig för hur det går på arbetet.

Våga göra fel och fira misstagen

Häromdagen läste jag Frida Boisens krönika om att våga göra fel. Det är ett viktigt ämne hon tar upp. Att våga göra fel och våga erkänna att man har gjort fel. Att inte bara måla upp en bild av sig själv som perfekt, felfri. Det finns många anledningar till att det är fel att framställa sig själv som perfekt. Vi gör alla fel ibland och den som inte erkänner sina fel visar på bristande självinsikt, snarare än framgång. Då uppstår problem med tillit, för vem kan lita på någon som inte verkar vara uppriktig?

Våga göra fel och fira misstagen

Frida Boisen skriver att vi måste börja fira våra misstag. Det kan låta helkonstigt, men hon har en viktig poäng. Det är som hon skriver genom misstagen vi lär oss. När jag jobbade i modebranschen brukade vi säga att ett ruskigt dåligt genrep blir en bra visning, för om misstag och fel uppstår i genrepet har vi möjlighet att rätta till dem och förbereda oss bättre inför själva visningen. Ju fler misstag under repetitioner, desto fler saker hinner täckas in innan det är dags att öppna upp för publiken. En kollega sa en gång att teamet bör göra minst ett fel om dagen, för då vet vi att medarbetarna har maxat och utmanat gränser.

våga göra fel - fira misstagen och ta lärdomDet viktiga är vad vi gör när fel uppstår

Om det finns en kultur av att inte prata om sina fel, att stäva efter perfektion så uppstår en tryckt stämning och fel göms undan. Risken att felen uppstår upprepas om och om igen är då överhängande. Det finns inget egensyfte med att göra fel, utan syftet är att hitta saker som kan förbättras. Att utveckla verksamheten. Trampar vi på ett bananskal blir vi mer uppmärksamma på vad som ligger på golvet eller marken. På samma sätt bör vi använda våra misstag till att bli mer uppmärksamma i vårt arbete, skapa tydlighet och rutiner som gör att arbetet flyter på bättre. Organisationer med kommunikationsbrister har svårare att fånga upp och utveckla verksamheten ur fel som uppstår. Företag måste odla en kultur av att prata om fel och misstag, att samtala om varför de uppstod och vad som kan göras för att det ska bli bättre i framtiden.

I luddiga organisationer finns fluff där fel kan gömmas

I den digitala världen kan det upplevas som om allt snurrar allt snabbare, då är det viktigt att inte vara rädd för att göra fel. Att inte stanna upp, bli handlingsförlamad och inte våga göra saker för att det kan bli fel. Att göra gott nog, göra något för att komma vidare och sedan stanna till och utvärdera. Rutiner för ansvarsfördelning, uppföljning och utvärdering är otroligt viktigt för att kunna ta till vara på fel och använda dem för att utveckla verksamheten. Som projektledare är det viktigt att sätta upp tydliga ramar för projekt, att fördela ansvarsuppgifter och fördela om när medarbetare inte hinner med eller inte mäktar med. Att inte vara rädd för att ändra under projektets gång, att regelbundet följa upp och stämma av hur det går och om medarbetare hamnar på fel tankespår. Mötesanteckningar, tydlig uppföljning av samtal i form av minnesanteckningar på e-post är några vägar att gå för att undvika missförstånd. Med tydlighet är det lättare att kräva ansvar. Först när vi kräver att alla tar ansvar för sina uppgifter kan vi tydligt se vad som har gått fel. Att allmänt prata om att fel uppstod är inte vägen fram. I den luddiga organisationen finns fluff att gömma felen i, så att de inte blir utvärderade ordentligt.  Vi måste vara öppna för att lära oss nya saker, för att ta in åsikter och erfarenheter och bearbeta dem tillsammans. Jag håller med Frida Boisen, vi måste börja fira våra misstag!

Chef och ledare – ska det vara samma person?

I samband med utmaningen #Blogg100 har jag blivit mer aktiv läsare av bloggar. Häromdagen läste jag ett intressant blogginlägg om skillnaden mellan chef och ledare och fördelarna med att dela upp rollerna på olika personer istället för att ha en chef som också ska vara ledare.

Jag fick mig en rejäl tankeställare för när jag studerade ledarskap på Södertörns högskola så handlade många av teorierna om att få chefer att bli bättre ledare. Ola Berg hävdar att flera fördelar med att chefen delegerar ledning av personal till andra personer. Enligt honom ska en chef så för struktur och arbetsfördelning medan ledaren motiverar och inspirerar medarbetarna. Det finns nog många med mig som varit med om situationer där det funnits en formell chef eller ledare och en informell ledare eller en informell grupp som styr beslut efter egen agenda. Ola Berg refererar till forskning av William Deming som säger att:

Organisationens förmåga att skapa grejer till allra största delen (Deming pratade om 95%) på hur samspelet – själva systemet fungerar.

Som projektledare ledde jag olika team. Jag har jobbat som projektledare i vitt skilda branscher bland annat modebranschen, webbutveckling och SEO. Producenten för modevisningen eller VD för företaget hade ansvaret för struktur och arbetsfördelning medan mitt ansvar till stor del handlade om att få alla i gruppen att arbeta mot samma mål. Det var dock inte alltid glasklart var skiljelinjerna gick, särskilt som rollerna kunde variera. Ibland var jag producent på modevisningar och det var också en sorts projektledande roll eftersom uppdraget varade en begränsad tid. Som producent ansvarade jag både för arbetsfördelning och motivering av medarbetare. Som projektledare jobbade jag en hel del med att sätta upp rutiner och effektivisera olika processer tillsammans med teamet. Ibland kunde det dock kännas som om det hade varit bra med en tydligare styrning, särskilt i de fall då vi var flera projektledare som arbetade parallellt med samma team. Standardiserade rutiner, gemensamma arbetsmappar och samma struktur på rapporter effektiviserar och underlättar arbetet då medarbetarna slipper fundera över var de ska söka efter information eller hur de ska strukturera information för att den ska bli tydlig för andra. Fokus kan istället läggas på att utföra själva uppgiften. Samma sak gäller för guider, processbeskrivningar och checklistor som förenklar arbetet och gör att medarbetare slipper hålla alla steg i huvudet.

Även om gruppen har ett gemensamt mål så bilden om vägen dit och drivkrafter för att komma i mål skilja sig kraftigt mellan olika medlemmar i teamet. För mig är det då viktigt att det finns en bra struktur med processer och rutiner att luta sig mot så att så mycket av kraft och fokus som möjligt kan ligga på att nå målet. Sedan är det självklart bra att kunna ha flexibilitet och byta system, processer och rutiner när de inte fungerar, men ofta går för mycket energi åt att uppfinna hjulet igen för att vi föreställer oss att varje arbetsuppgift är väsenskild från övriga arbetsuppgifter.

Frågan är vem som ansvarar för att tydliggöra ansvarsområden, fördela arbetsuppgifter och effektivisera arbetsprocesser när dagens ledare fokuserar på att motivera och engagera personalen? Jag tror att det är svårt att både effektivisera arbetsprocesser och inspirera medarbetare. Hur många härliga inspiratörer känner du som också är grymma på att effektivisera och rationalisera grus i maskineriet? Kanske är vägen framåt inte att chefer ska bli mer ledare utan att ha både chefer och ledare som samarbetar? Ja, jag vet. Det innebär så klart nya utmaningar. Vem har yttersta ansvaret och hur ska fördelningen mellan chefen och ledaren se ut? Många avdelningar, men också avdelningar är nog för små för att ha både chef och ledare.