Mitt Europa bygger inte murar
På min födelsedag, den 6 september 2015, gick jag till Medborgarplatsen i Stockholm för att delta i en demonstration till stöd för människor på flykt undan krig och förföljelse. Det var lite ruggigt ute, hösten hade kommit och det regnade alldeles för mycket men Medborgarplatsen fylldes ändå av människor som ville manifestera stöd och solidaritet. Där var många talare, en av dem statsministern vars ord ”Mitt Europa bygger inte murar” lät hoppfullt. Ett annorlunda sätt att fira sin födelsedag!
Vi som tar emot flyktingar på Stockholms central
Två dagar senare fick jag höra att det skulle komma massor av människor på flykt till Centralstationen i Stockholm och att det behövdes volontärer. Jag gick dit för att se vad jag kunde hjälpa till med, men kunde inte riktigt hitta en plats där jag behövdes. På Centralstationen var det fullt av volontärer som sprang korsan och tvärsan, mängder av människor kom och lämnade mat och mitt i allt kaos skulle trötta och rädda människor tas emot. Jag stannade ett par timmar, mer klarade jag inte just då men jag kom tillbaka och så småningom hittade jag ett sätt som jag kunde hjälpa till på. I Facebook-gruppen ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” fanns ett antal diskussionstrådar och jag började gå in där och svara på frågor. Gruppen startades av Jenny Lind och hade ett stort antal administratörer som modererade diskussioner samt såg till att informationen som publicerades av volontärerna var aktuell och korrekt. Många av volontärerna på Centralstationen som jag pratade med visste dock inte hur de skulle uppdatera i Facebook-gruppen, eller så hann de helt enkelt inte för att det var så mycket att göra på Centralstationen. Det kom hundratals människor varje dag som behövde hjälp och stöd, så för många av volontärerna på Centralen var prioriteringen självklar. Samtidigt var det viktigt att kommunikationen med omvärlden fungerade och att viljan att hjälpa togs tillvara.
En organisation tar form
Efter ungefär två veckor kallades aktiva volontärer som tagit ansvar för olika områden till ett möte. Ett par volontärer ur gruppen ”icke-organiserade” hade haft möte med organisationerna som också fanns på plats på Centralstationen. Under det mötet hade olika ansvarsområden fördelats mellan organisationer och de ”icke-organiserade”. Nu var det dags att börja planera bildandet av en organisation. Fortfarande kom hundratals nödställda varje dag, så det var svårt att hitta en tid och plats då de ansvariga kunde samlas men vi hittade några bord på EspressoHouse intill Centralen där vi kunde presentera oss för varandra och berätta om hur vi kunde bidra till den framtida organisationen. På Centralen hade det bildats olika ”stationer”, det fanns ett mattält och en samlingsplats för volontärer som kunde tolka eller möta människor på flykt vid spåren samt en plats där en transportkoordinator stod och hjälpte människor på flykt att komma till ett tillfälligt boende. Ett flertal olika organisationer hade öppnat upp tillfälliga boenden i egna lokaler eller lånade lokaler. Bland annat öppnade ett studieförbund upp flera våningsplan med klassrum som blev till sovsalar och i entrén serverades frukost, Stockholms moské vid Medborgarplatsen tog emot hundratals människor på flykt, IOGT-NTO öppnade upp Hangaren i Skarpnäck och på Kulturhuset Cyklopen i Högdalen öppnades också dörrarna för människor på flykt (jag har valt att endast nämna de som det skrivits om offentligt, men det fanns otroligt många fler organisationer som öppnade sina dörrar för människor på flykt). Eftersom det fanns så många väl fungerande boenden i Stockholm bestämdes på mötet att volontärerna på Stockholms Central skulle fokusera på verksamheten på Centralstationen och ett väl fungerande samarbete med de olika boendena. På mötet diskuterades vad som hade fungerat, och vad som inte hade fungerat. De som träffades på EspressoHouse var alla volontärer som på olika sätt tagit ansvar och styrt upp olika saker, men i en kaotisk miljö med där främlingar är satta att samarbeta under press och stress uppstår självklart en del slitningar. Utmaningen blev att välja ut ansvariga som var bra på att samarbeta och att få med sig volontärer. När alla hade berättat vad de hade gjort de första veckorna på Centralen (eller i mitt fall på sociala medier) och vad de skulle kunna bidra med i framtiden tillsattes roller och så bildades arbetsgrupper. Vi som ingick i kommunikationsgruppen stämde möte för att lära känna varandra och komma igång med arbetet.
Högkvarter på Nobelberget
Efter ytterligare två veckor hade antalet människor på flykt ökat dramatiskt, en kväll anlände 800 människor på flykt till Centralstationen i Stockholm under tre timmar. Trycket på existerande boenden var så otroligt högt att de omöjligt kunde ta emot alla. Volontärerna på Centralstationen tog fram instrument, satte på musik och dansade tillsammans med de anländande flyktingarna för att de skulle hålla sig varma hela natten. Några dagar senare öppnade Jakob Grandin och hans medarbetare upp nattklubben Nobelberget så att klubben kunde användas som ett tillfälligt boende med 400 bäddar där kvinnor, män och barn fick en fristad. Nu fick också volontärerna på Stockholms Central ett kontor där man kunde arbeta i lugn och ro med planering och struktur. Lukas Sköld, som utsetts till ordförande för den nya organisationen som kom att kallas Refugees Welcome Stockholm (efter omröstning på EspressoHouse-mötet), tagit fram ett organisationsschema som byggde på diskussionerna under EspressoHouse-mötet. Tina Morad och Najma Mohammed blev verkställare som skulle turas om att svara på frågor i media, få sponsring från näringslivet, bygga relationer med andra organisationer och politiker samt leda volontärerna i deras arbete. Samtidigt började slitningar mellan de som hade möjlighet att arbeta i lugn och ro på kontoret på Nobelberget och volontärerna som arbetade dygnet runt på Centralstationen med att ta emot människor på flykt. Många gånger stod volontärerna utanför Centralstationen i timmar, då det inte fanns möjlighet för så många att vara inne på stationen. Hösten hade kommit och det var kallt att stå ute länge, många var trötta och slitna men drevs av en känsla att allt skulle rasa samman om de inte fanns på plats.
Sverige blev en del av det Europa som byggde murar
Nobelberget hölls öppet i två veckor, därefter lämnades ansvaret över till Stockholms stad och Stadsmissionen som nu hade lyckats skaka fram en lokal. Därefter dröjde det inte länge innan Regeringen meddelade att de skulle skärpa gränskontrollerna samt strama åt möjligheterna till att få asyl i Sverige. Luften gick ur många volontärer och det blev allt svårare att hålla samman gruppen. En utmaning jag kommer att skriva mer om!