Häromdagen läste jag Frida Boisens krönika om att våga göra fel. Det är ett viktigt ämne hon tar upp. Att våga göra fel och våga erkänna att man har gjort fel. Att inte bara måla upp en bild av sig själv som perfekt, felfri. Det finns många anledningar till att det är fel att framställa sig själv som perfekt. Vi gör alla fel ibland och den som inte erkänner sina fel visar på bristande självinsikt, snarare än framgång. Då uppstår problem med tillit, för vem kan lita på någon som inte verkar vara uppriktig?
Våga göra fel och fira misstagen
Frida Boisen skriver att vi måste börja fira våra misstag. Det kan låta helkonstigt, men hon har en viktig poäng. Det är som hon skriver genom misstagen vi lär oss. När jag jobbade i modebranschen brukade vi säga att ett ruskigt dåligt genrep blir en bra visning, för om misstag och fel uppstår i genrepet har vi möjlighet att rätta till dem och förbereda oss bättre inför själva visningen. Ju fler misstag under repetitioner, desto fler saker hinner täckas in innan det är dags att öppna upp för publiken. En kollega sa en gång att teamet bör göra minst ett fel om dagen, för då vet vi att medarbetarna har maxat och utmanat gränser.
Det viktiga är vad vi gör när fel uppstår
Om det finns en kultur av att inte prata om sina fel, att stäva efter perfektion så uppstår en tryckt stämning och fel göms undan. Risken att felen uppstår upprepas om och om igen är då överhängande. Det finns inget egensyfte med att göra fel, utan syftet är att hitta saker som kan förbättras. Att utveckla verksamheten. Trampar vi på ett bananskal blir vi mer uppmärksamma på vad som ligger på golvet eller marken. På samma sätt bör vi använda våra misstag till att bli mer uppmärksamma i vårt arbete, skapa tydlighet och rutiner som gör att arbetet flyter på bättre. Organisationer med kommunikationsbrister har svårare att fånga upp och utveckla verksamheten ur fel som uppstår. Företag måste odla en kultur av att prata om fel och misstag, att samtala om varför de uppstod och vad som kan göras för att det ska bli bättre i framtiden.
I luddiga organisationer finns fluff där fel kan gömmas
I den digitala världen kan det upplevas som om allt snurrar allt snabbare, då är det viktigt att inte vara rädd för att göra fel. Att inte stanna upp, bli handlingsförlamad och inte våga göra saker för att det kan bli fel. Att göra gott nog, göra något för att komma vidare och sedan stanna till och utvärdera. Rutiner för ansvarsfördelning, uppföljning och utvärdering är otroligt viktigt för att kunna ta till vara på fel och använda dem för att utveckla verksamheten. Som projektledare är det viktigt att sätta upp tydliga ramar för projekt, att fördela ansvarsuppgifter och fördela om när medarbetare inte hinner med eller inte mäktar med. Att inte vara rädd för att ändra under projektets gång, att regelbundet följa upp och stämma av hur det går och om medarbetare hamnar på fel tankespår. Mötesanteckningar, tydlig uppföljning av samtal i form av minnesanteckningar på e-post är några vägar att gå för att undvika missförstånd. Med tydlighet är det lättare att kräva ansvar. Först när vi kräver att alla tar ansvar för sina uppgifter kan vi tydligt se vad som har gått fel. Att allmänt prata om att fel uppstod är inte vägen fram. I den luddiga organisationen finns fluff att gömma felen i, så att de inte blir utvärderade ordentligt. Vi måste vara öppna för att lära oss nya saker, för att ta in åsikter och erfarenheter och bearbeta dem tillsammans. Jag håller med Frida Boisen, vi måste börja fira våra misstag!
Svenska 
English (UK)