Under min tid i Refugees Welcome Stockholm (RWS) märkte jag att väldigt många volontärer i nybildade organisationer är otroligt drivna, företagsamma och varmhjärtade. Jag tyckte mig också se det i andra organisationer, både redan etablerade och de som etablerades under september till december 2015 när Malmö, Göteborg, Stockholm och många andra städer där volontärer tog emot tusentals människor på flykt.

Ge ungdomar en chans, anställ en volontär!

Kontakter betyder otroligt mycket för möjligheten att få jobb. Potentiella arbetsgivare vill ha referenser från tidigare arbetsplatser, men hur tar man första steget in på arbetsmarknaden?

I mitt arbete som kommunikationsansvarig på RWS mötte jag otroligt många ungdomar som hade svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. I en tid där yrkesroller är allt mer svårdefinierade kan det vara svårt att hitta rätt på jobb. Särskilt svårt är det om ens föräldrar har haft traditionella yrken och inte har ett kontaktnät inom den nya tjänstesektorn. Driftiga, språkkunniga ungdomar som är vana att navigera mellan olika kulturer borde vara alla arbetsgivares dröm. Ungdomar som är beredda att stå ute i kylan för att möta människor på flykt, hjälpa barn och vuxna att hitta rätt i ett nytt samhälle.

Tusentals volontärer som vill hjälpa

Som kommunikationsansvarig på RWS tog jag emot tusentals ansökningar från människor som ville bli volontärer. Vi hade över 2000 på volontärlistan inom bara några veckor. Då hade vi inte ens skrivit upp alla som kom de första tre veckorna som var mest intensiva. Från början var RWS ett initiativ med frivilliga som hjälpte till på Stockholms Central. Vi kommunicerade via gruppen ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central”. Där lade också olika etablerade organisationer upp information, kommunicerade och samarbetade. Gruppen hade över 16000 medlemmar. Flera tusen hjälpte till på något sätt på Stockholms Centralstation, med transporter, på boenden runtom i Stockholms län eller genom att ta emot människor på flykt i sina hem.

En av svårigheterna var att nå ut med aktuell information och lägesrapporter till alla villiga volontärer. Vi byggde upp en grupp som skulle ansvara för schemaläggning och kontakta volontärer. Gruppen ringde runt till volontärer på listan. Det visade sig att många hade svårt att komma de tider då behovet var störst, andra ville inte stå utomhus på Centralstationen utan ville vara på boenden (helst nära deras hem) och flera ville ha en introduktion innan de kände sig trygga att hjälpa till.

RWS drevs helt ideellt och det fanns inte resurser att hålla en strukturerad introduktion för nya volontärer. Särskilt svårt var det de första veckorna då all tid gick åt till att släcka bränder. Så småningom tog vi fram utbildningsmaterial, som vi baserade på rekommendationer från polismyndigheten men också från information från volontärorganisationer. I samarbete med SJ fick organisationen under en period dagliga uppskattning på hur många människor på flykt som beräknades komma till Stockholm. Vi samarbetade också med andra volontärsorganisationer i bland annat Malmö och Göteborg för att förbättra uppskattningarna.

Vi hade dock inga möjligheter att göra veckoprognoser utan varje prognos gällde för dagen, ibland för de närmaste timmarna. I ett sådant läge är det svårt att ha framförhållning i schemaläggningen av volontärer. En del frivilliga blev irriterade när de kom och vi inte hade några uppgifter för dem, de tappade tålamodet och ville inte längre hjälpa till. Andra tog det för vad det var och återkom med glatt humör en annan dag då vi behövde deras hjälp.

Förmåga att identifiera behov och sätta igång aktiviteter

För att fungera i ett medborgarinitiativ som ”Vi som tar emot flyktingar på Stockholms Central” eller i en nybildad frivilligorganisation som ”Refugees Welcome Stockholm”, ”Vi gör vad vi kan”, ”Jurister på Stockholms Central” eller ”Ensamkommandes förbund” måste man vara driven, ha förmåga att identifiera behov och förmåga att sätta igång aktiviteter själv eller delegera till andra. När vi först kom till Centralstationen i Stockholm trodde vi att vår hjälp skulle behövas några dagar, kanske någon vecka. Vi trodde att Stockholms stad och etablerade organisationer skulle ta vid när den första chocken hade lagt sig.

Det visade sig dock att Stockholms stad hade oerhört långa beslutsprocesser och de etablerade organisationerna många gånger hade klara och tydliga riktlinjer för sitt arbete. Dessa riktlinjer täckte inte in de behov som uppstod när tusentals människor på flykt behövde hjälp i form av mat, sovplats, transport, juridisk rådgivning, sjukvård och annat som människor som flytt är i behov av. Efter ungefär två veckor hölls ett råd där volontärer som ansvarat för olika områden samlades och diskuterade framtiden. Alla som kom var rekommenderade av någon annan för att den personen hade visat framfötterna och tagit tag i sådant som behövde lösas. Vi beslutade att bilda en ny organisation under namnet Refugees Welcome Stockholm.

Medborgarinitiativet RWS byggde på en entreprenörsanda, men också på väldigt mycket empati och förmåga att känna med människor på flykt. I mina samtal med ungdomarna sa flera av dem att de ville återgälda den hjälp deras föräldrar fått när de kommit till Sverige. Ungdomarna sa också att de med sina erfarenheter kände att de kunde bidra till ett ännu bättre mottagande.

Många volontärer har interkulturell kompetens

Interkulturell erfarenhet är otroligt viktigt i en internationell värld. Världen krymper, avstånden blir allt kortare. Idag handlar vi inte längre bara av handlaren i vår hemstad, eller från inhemska postorderkataloger. Ett par klick bort kan vi handla från onlinebutiker med bas i USA, Kina och många andra länder. Samtidigt expanderar svenska företag utanför landets gränser för att nå en större marknad än den förhållandevis lilla svenska marknaden. Trots det finns kulturella skillnader och lokala anpassningar behöver göras för att i ännu högre grad tilltala målgrupper runtom i världen. Här har ungdomar med rötter i andra länder ovärderlig kunskap och kompetens. Att växa upp med en eller två föräldrar från ett annat land ger insikt i att problem kan lösas på olika sätt. De här ungdomarna har förmåga att ”tänka utanför boxen” eftersom de har vuxit upp med flera olika boxar, många sätt att lösa problem.

Jag önskar att vi hade haft resurser att bygga upp en struktur för att hantera intyg till alla de fantastiska ungdomar som ställde upp i ur och skur, alla tider på dygnet. Om du stöter på någon av dem, fråga vad de har gjort. Ställ många frågor tills de öppnar upp sig för de har själva svårt att formulera saker som projektledning, schemaläggning, introducera och utbilda. Många av ungdomarna förstår inte själva vilken tillgång de är. Så jag hoppas att du som läser det här gör det och att du anställer någon av dem. För den som vinner i längden är du, din arbetsgrupp och ditt företag.